Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Öppet brev till alla misshandlade kvinnor

/
  • Det finns hjälp att få för misshandlade kvinnor.

Annons

Öppet brev till alla misshandlade kvinnor. Jag vet att du finns och att du läser det här just nu. Jag vet att du har sällskap av många och jag läser om er i tidningen varje dag. Jag vet att det finns ännu fler som aldrig skapar några notiser i tidningen. Jag vänder mig till dig och jag vill att du lyssnar nu.

”Han slår bara när han dricker", ”det är aldrig ens fel när två träter”, ”vart ska jag ta vägen”, ”vad ska folk säga” – tro mig jag har hört allt detta.

”Hur ska jag klara mig ekonomiskt”, ”mitt barn behöver en pappa”, ”det blir bättre snart, han har lovat att aldrig göra det igen”, ”han har det jobbigt”, ”jag skäms” – plus allt annat du säger eller tänker – naturligtvis har jag hört allt det där och mycket mer därtill.

Jag skriver det här till dig med kärlek och från djupet att mitt hjärta för att hjälpa dig, men ännu mycket mer för att hjälpa ditt barn. Även fast du känner dig värdelös och maktlös, vill du verkligen överföra det på ditt barn? Vill du lära det att det inte är värd mer än att växa upp i bottenlös skräck, smärtsam ångest, djupaste förtvivlan och ensamhet. Vill du lära det att det inte är värt mer än att bli slaget och kränkt eller att se och höra dig bli slagen och kränkt. Det barnet har varken en mamma eller en pappa. Vad har det barnet gjort för att förtjäna det? Du gör ingen en tjänst genom att stanna i ett sådant förhållande. Han kommer aldrig att sluta slå utan hjälp och så länge du stannar kommer han aldrig få eller söka hjälp.

Du sänder i stället budskapet att det är okej att slå, det är du som gör det möjligt genom att stanna. Vill du verkligen leva det liv såsom du har det i dag? Vem försöker du att lura? Den viktigaste frågan är ändå – är det den här uppväxten du vill ge ditt barn? Ett barn som växer upp i ett hem där det förekommer misshandel ger samma skador som hos ett barn som växer upp i krig. En sådan uppväxt ger sådana skador att det följer det resten av sitt liv.

Skräcken gör att känslor stängs av. Rädslan gör att det är svårt att lita på andra människor och känna att det har något värde. Att det inte spelar någon roll att de finns och att de är bra som de är.

Hopplösheten och övergivenheten föder bitterhet och svårighet att känna glädje till livet. Ilskan kan utmynna i alla destruktiva beteenden och fysiska sjukdomar du kan tänka dig. Jag är en vuxen kvinna som har växt upp med en mamma som dig. Mitt liv har bestått av en sådan smärta som är så oerhörd stor och svår att förklara med ord och något som jag kommer bära med mig resten av mitt liv. Om jag bara kan hjälpa en enda människa med detta brev så är jag oerhört tacksam. Därför vädjar jag till dig – gå nu och just precis nu. Om du inte hittar något annat skäl så gör det för ditt barns skull.

Vänd dig till en vän eller släkting, socialtjänsten, sjukvården, polisen eller kvinnojouren. Men gör det nu.

Blomman

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Mer läsning

Annons