Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Över hundra års erfarenhet försvinner – och ingen bryr sig

Annons

Som betraktare av den nu rådande situationen inom anestesikliniken, Sundsvalls sjukhus, blir man som innevånare i vårt landsting minst sagt oroad.

Merparten av narkossköterskorna har sagt upp sig och kommer att sluta under septembermånad, vad orsaken är till missnöjet torde vara väl genomlyst vid det här laget.

Då ingen eller väldigt liten aktivitet från arbetsgivaren har tagits för att lösa den annalkande katastrofen söker man lösningen via bemanningsföretag vilket kommer att bli svårt då det knappast finns några fysiska personer att "anställa", kostnaden blir naturligtvis därefter. Landstinget förlorar skatteintäkter då de inhyrda systrarna betalar skatt på hemorten, det gäller förövrigt all stafettande personal. Att man som arbetsgivare förlorar ett antal hundra år av erfarenhet inom sövaryrket kan knappast vara på plus kontot.

Det mest oroande är att sjukhuset kommer att minska antalet opererande salar med 70–80 procent, det vill säga i bästa fall bara det mest akuta. Vad det innebär för oss skattebetalare i Västernorrland torde vara uppenbart, det kommer inte att fungera.

Vad händer när vårdgarantin löper ut vart skickar man då patienter och vad kostar det?

Vad säger andra specialiteter på sjukhuset, kirurg, ortopedi, onkologi som inte kommer att kunna operera som planerat. Vad säger anestesi läkarna som kommer att få cirka 24 nya medarbetare att "ta hand om". Vad säger de ytterst ansvariga, våra politiker, nu när semestern i dubbel bemärkelse är över.

Det som känns mest oroande är att ingen, utom de som sagt upp sig verkar bry sig, kan det verkligen vara så!

Anders Edström

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Mer läsning

Annons