Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Plötsligt fick vi en utlänning i klassen

/
  • För mig har flyktingar gjort en massa saker. Händelser om får mig att flina, berättelser som få mig att förstå. Skillnader som får mig att tänka efter, skriver signaturen

Annons

Jag är tjugosju år gammal och kommer från en liten by. I den byn fanns inte så mycket flyktingar. Eller förresten, utlänningar, hette det ju. När jag var tretton år fick vi plötsligt en sådan där i klassen. Vi fick flera såna där faktiskt. Det var första gången jag träffat på utländska personer som man lärde känna och lärde sig uttala deras namn på deras sätt. 

De duschade inte alltid efter gympan och de sprutade inte alltid på tio lager Axe. De hade inte en ny mobil varje år. Eller vänta. De hade ingen mobiltelefon. De hade konstiga namn som man inte kunde uttala. De bodde inte i ett hus med varsina rum. De hade inte alltid lika nya kläder som jag själv hade. 

En av de där var skitduktig på matte. Förklarade för mig att steget vi låg på här hemma hade han klarat i sitt hemland för flera år sedan. Han gjorde sina tal, fick nya böcker. Han läste gymnasiets matte när vi andra läste sjuans. Han hjälpte mig också. Blev glad av att hjälpa fast jag kom och frågade honom flera gånger på samma lektion. Flinade sådär nöjt när jag äntligen förstod mig på x och y. 

Han var en riktig naturbegåvning på sport. Vilken sport han än prövade. Det var hans systrar och hans bror med. De var grymma. Lyfte laget och spelade i alla sporter som fanns att erbjuda på orten. Folk kom och tittade när han spelade. En av dem blir nog nästa Zlatan. 

De bodde alla på ett ställe. Man hade några lägenhetshus där man samlade alla. Där fick man inte gå förbi på kvällarna sa våra föräldrar. Absolut inte. Men vem lyssnar på sina föräldrar i den åldern? Vi gick såklart förbi ändå. Korsade vägen där. Sade till och med hej till dem man kände. 

Slog någon ner mig? Har jag blivit våldtagen? 

Har jag fått min moped stulen? Mobilen stulen? 

Störde någon av dessa flyktingar mig under min tid i skolan? Fick jag inte tillräckligt med tid med lärarna för att de tog uppmärksamheten istället? Var de på något sätt i vägen för mig? Gjorde bristen av Axe och Date-parfym på deras kroppar att jag inte kunde gå på mina lektioner?

Tog de mina sommarjobb? Har någon av dem gjort så att jag inte fått jobb som vuxen? Stör det mig att de har en annan religion än vad jag har? Stör det mig att många av dem inte äter skinka på sin frukostmacka?

Är det på något sätt, någon gång som mitt liv har blivit försämrat för att de där har varit här?

Jag var tretton då jag insåg att de är vi. Och jag tycker det är hemskt att vid valet 2014 fanns tretton procent av människorna i landet som inte tycker så.

Så jag frågar er sverigedemokrater, ni som är inte rasist men realist och ni som hänger på Avpixlat och Fria tider: 

Vad har de gjort er, egentligen?

För mig har de gjort massa saker. Händelser om får mig att flina, berättelser som får mig att förstå. Skillnader som får mig att tänka efter. 

För vi är olika. Men de är ändå vi. 

Hon

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Mer läsning

Annons