Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Regelverk är inte allt när personal saknas i demensvården

Annons

För några år sedan var jag en ganska frekvent debattör om demensvården men debattlusten har falnat allt mer.

”Varför skriver du ingenting?” Jag får ofta frågan och svaret är enkelt. Ju mer insyltad du blir i verksamheten, desto tystare blir man. Insyltad? Ja, om jag i stället skriver att ju mer vård din anhörige behöver, desto mer försiktig blir du, och när du har åsikter, då väger man orden på guldvåg. Låter det bättre då?

Om jag inte tänker mig för hur jag uttrycker mig är risken är stor att fel målgrupp tar åt sig av kritiken i stället för de som har ansvaret.

■■ Här hittar du fler insändare och debattartiklar.

Så om jag skriver att det är åt helvete att min anhörige får ligga med nedpissad blöja, så är det naturligtvis boendets personal som tar åt sig. Men de som skapat förutsättningarna, de möter aldrig mina resignerade blickar och djupa suckar.

Jag fattar inte hur man tänkt sig den personalkrävande demensvården med allt färre personal. Vårdformen måste vara en av de mest resurskrävande och här blir det allt färre hjälpande händer. Vård har rationaliserats till förvaring. Nu gäller det att inte glida in på allt för personliga upplevelser, jag vill hålla åsikterna på en allmän nivå, det har flera nytta av.

Det pratas ideligen om att skapa nya jobb, speciellt för nyanlända, där utbildningsnivån kanske är låg. Tro mig, i demensvården finns hur mycket plats som helst för mjuka händer och varma leenden, precis hur mycket som helst. Det kan inte behövas mycket till introduktion för att köra ut en rullstol i solskenet, eller bara gå en promenad runt boendet, för de som kan. Tror jag. Men jag är rädd för att det kanske finns något regelverk som gör att man inte får köra en tvättmaskin eller packa upp varor utan utbildning – då har vi plötsligt ett moment 22. Naturligtvis ska det finnas regelsystem, men ändå.

Avlasta personalen med enkla arbeten så att de kan ägna sig åt det de är utbildade till.

P1 har ett alldeles förträffligt program dit man kan ringa om allt. Jag studsade till när en undersköterska ringde in och berättade om alla arbetsuppgifter som ligger utanför vad man kan kalla vård. Oftast är det enkla men nödvändiga arbetsuppgifter som måste utföras, men tiden som åtgår måste man naturligtvis ta från vårdtiden, klart som korvspad.

Det är enkelt för mig att raljera om lätta jobb och för lite händer i vården. Naturligtvis är det inte så enkelt – alla vårdformer slåss om pengarna, men de gamla och dementas liv är stundvis ovärdigt vårt samhälle. Hur kan jag påstå det? Välkommen till verkligheten, jag är där nästan varje dag.

Hans Lindén

Anhörig

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Mer läsning

Annons