Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Samma retorik och propaganda som under 1940-talet

Annons

Jag är en lyxflykting. Jag flyttade hit från London för 13 år sedan för att bo med min svenska fru. Jag har integrerat mig, lärt mig språket, betalat skatter, bidragit till samhället, skapat familj och vänner och så vidare.

En riktig flykting är vad dessa miljontals personer är i dag, från Syrien, Sudan, Iraq, Afghanistan, och vad min farmor var. Hennes hemstad Warszawa bombades sönder år 1939, ni har kanske hört talas om det? Som 16 åring stannade hon ändå kvar för att försöka bekämpa nazisterna, där hon blev gripen tillsammans med sin syster, fick se hennes syster dö, skickades till koncentrationsläger, fick aldrig återse hennes föräldrar igen. Efter kriget fann hon vägen till London, nazisterna var bekämpade och trots "fred", klev Stalins kommunister in och återigen berövade hennes hemland.

Vet ni vad som skrevs i tidningar och flygblad då? Att hon var en lyxflykting, för exakt samma orsaker som många nuförtiden ger i kommentarsfälten, på forum och nyligen genom min egen brevlåda.

Men faktum är att hon var desperat, hade inget hem, inga värdesaker och levde med sitt trauma under resten av hennes liv. Trots detta, gjorde hon samma som mig, hon integrerades, lärde sig språket, skapade en familj. Men det som var möjliggjorde detta var att det fanns en regering och ett folk som hjälpte henne och alla andra hundratusentals människor i samma sits. Folk som var stolta över sitt land och ville visa att deras land levde upp till sin rykte och hade hjärta.

Det som känns så oerhört sorgligt just nu är att folk har inte lärt sig av tidernas värsta händelse, och att samma retorik och propaganda upprepas i dag som under 1940-talet.

Matthew Frackowiak, Matfors

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Mer läsning

Annons