Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Snart är sommaren här – de hemvändande barnens tid att möta fnysande och oförstående vuxna

Annons
Snart är sommaren här, och då behöver de utplacerade barnen oss mer än någonsin, skriver Chatrine Nordlund. Bild: Jonas Ekströmer/TT / Henrik Holmberg/TT

Jag vill prata om de utplacerade barnens hemvändartid – sommaren – och om livet vi gett dem genom att blunda för deras tidiga behov.

Ett halvår har de kanske varit borta från sina vänner. Vänner som lurat det bristande systemet så att de kunnat fortsätta sina destruktiva liv. Så kommer sommaren. Pausen i samhället.

Välkommen! Skål! Ingen plats i gänget står längre tom!

Vem tror på allvar att sommaren kommer leda till något gott för dem? Visst, barn är starka och barn är smarta men de är också människor, som vi kastar runt som det behagar oss. Människor som vi satt till världen, oftast i ren egoism, och när de inte följer den norm vi satt upp, då svänger vi runt ett varv till med dem.

Vissa barn är hemma på sin gård och hoppar studsmatta efter skolan medan andra har åkt till en placering för att inte kunna nå sina vänner.

De kan skickas till Kiruna eller plötsligt till Bräcke, för att sedan hamna i Härnösand. Inget fel på orterna. Felet är att barnen bara får stanna så länge någon orkar ta hand om dem. Så länge de är följsamma och helst enkla att ha att göra med.

För Plus-kunder: "Tillsammans på stan" tvingades rycka in direkt – förde krampande man till sjukhus

En fast punkt, ni vet den där punkten vi andra snackar väldigt ofta om, den finns inte för dem. Närmast de kommer en fast punkt är sommarlovet, då livet går tillbaka till där det började. Till gemenskap. Till kärnan. Till fnysande vuxna. Till oförstående. Till skit.

Sedan är sommaren slut. Vissa barn är hemma på sin gård och hoppar studsmatta efter skolan medan andra har åkt till en placering för att inte kunna nå sina vänner.

Och jag som mött dem under sommarkvällarna är lite nyfiken över att se vilka som fick stanna kvar i kommunen i år. Vilka har lyckats behaga oss vuxna tillräckligt? Vilka har lyckats uppge ett sken av att nu förstå allvaret, trots att de varit hela sommaren med sina vänner som inte förstått allvaret alls. De vänner som fortfarande är nonchalerade av oss vuxna och samhället. Som fortfarande glider mellan stolarna i ett papperslandskap av lagar.

Tänk om vi vågade ifrågasätta från en ny vinkel. En vinkel som berättar sanningen: Att barn är människor på upplärning - de behöver inte bli avvisade, nä, de behöver kraft från oss alla för att kunna stanna kvar! En vinkel som faktiskt gjorde någon nytta.

■■ Följ ST Debatt på Facebook

Det finns inga ursäkter till att någons liv måste avvisas från dess fasta punkt.

En vinkel som ifrågasätter kommunen: ”Hur kan ni snåla med resurser som krävs för att varje medborgare ska må bra, för att varje medborgare ska få det stöd som krävs och framför allt - hur kan ni snåla med resurser som gör att varje medborgare får vara en värdefull människa?”.

Vi alla borde engagera oss. Börja kräva för allt vi tror på. För faktiskt handlar det inte om en individs framtid – det handlar om allas vår framtid. En framtid vi kan rädda ifall vi slutar snooza bort sanningen och tar på oss ansvaret direkt när vi ser behovet. Det finns inga ursäkter till att någons liv måste avvisas från dess fasta punkt. Det är vårt ansvar att den fasta punkten finns i deras liv, beständigt och utan dröjsmål. Kräv det.

Varför prata om detta nu? Jo, sommaren kommer även i år och kommunens barn behöver oss alltid, årets alla dagar. Kalla som varma.

Chatrine Nordlund

Läs också:

Vi fastnar lätt i våra tankegångar – dra nytta av ungdomarnas fantastiska kreativitet

S: Ungas psykiska hälsa är en av vår tids ödesfrågor

KD: Det måste bli enklare att vara hemma med sina barn

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Mer läsning

Annons