Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Stackars Sundsvallsbron som håller på att tappa sina fötter

/

Annons

Som jag ser det med min erfarenhet av korrosion är det vanlig rost. Vill man dramatisera frågan är det legitimt att använda benämningen ordet bakterier. Usch, vad farligt säger allmänheten. Vi vet att alla stålprodukter, genom alla tider, rostar både på land och i vatten. Detta har vi inom cellulosaindustrin brottats med i många decennier. Man har också provat olika nya material och utrustning för att bemästra problemet.

Läs artikeln Brostöden angripna av bakterie – rostar

Det absolut viktigaste är att man vet vilket material man använder under vattenytan när man bygger.

I historisk tid lärde sig fiskegubbarna hur man bemästrade axelbrott till propellern. Det var ofta rostangrepp. Man satte på zinkplattor och därmed bröts korrosionsströmmen, genom så kallad offeranod, detta fungerar så länge zinkplattan finns kvar. Detta finns även nu i modern tid. Allt havsvatten (bräckt) innehåller bland annat salter med mera, som ökar mer och mer i vårt moderna samhälle och därmed ökar rostangreppen. Vi vet att vägsalt rinner ned till havet från till exempel Selångersån. Dessutom får vi mycket av föroreningar från övriga Europa genom regnvädersmolnen som också går ned i våra vattendrag, detta har förekommit i decennier.

En utrustning som skulle passa för brofundamenten med korrosionsproblem är en teknikutrustning med namnet katodiskt skydd. Den styrs elektroniskt. Denna har en högre investeringskostnad än offeranodsystemet men har en förhållandevis låg driftkostnad. Som all teknikutrustning har den katodiska skyddsutrustningen utvecklats med åren. Detta har provats på vissa cellulosa-anläggningar då man hade enorma problem i branschen med blekning (klor) av pappersmassa. Numer är denna metod överspelad i denna bransch genom att man bland annat använder mindre kraftiga blekmedel och bättre processtyrutrustning.

Denna utrustning borde kunna provas på Sundsvallsbron, då behöver man inte skrapa rost och måla för dyra kostnader ideligen under vattenytan och ingen vet hur länge detta primitiva systemet fungerar. Man kan påstå att katodisk skyddsutrustning kostar som en droppe i havet mot vad själva bron har kostat och en bråkdel av ett brostöd. Detta elektroskydd funderar även om stålkonstruktionen är bemängd med havsväxter och snäckor.

Ta kontakt med Korrosionsinstitutet på Kungliga Tekniska Högskolan i Stockholm, där finns det duktiga forskare. Det finns en tillverkaren Bergsöe Antikorrosion också i Stockholm med kunniga tekniker för att få råd och prövning av utrustning.

Utrustningen har inte bara provats i "Svedala" utan bland annat i Sydamerika vid petroleumbranschens rörledningssystem med markföroreningar och på fartyg i oceantrafik.

Bennert Kvarnström

Pensionerad före detta korrosionstekniker och som inte har någon agentroll

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Mer läsning

Annons