Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Stålbadet enda lösningen för Timrå IK att komma på fötter igen

/

Annons

I denna insändare vill jag först förklara och ge min syn på föreningslivets vikt, betydelse och värde i en kommun. Som medborgare och själv aktiv inom föreningslivet i kommunen under många år och ”allätare” inom olika områden så är det självklart så att jag saknar derbymatcherna mellan Modo och Timrå IK. Men även matcherna mellan våra andra hockeylag inom SHL.

Jag är också väl medveten och förstår den frustration som nu supportrar, ledare, föräldrar, styrelsen, sponsorer och ungdomar ställs inför just nu. Räddas det som räddas kan.

Kraven att Timrå kommun skall ställa upp har ju framförts flera gånger. Visst har de gjort vad de som kan kännas rimligt, men det är också så att vi som medborgare ställer även upp med våra skattepengar i en kommun som skall räcka till många olika andra verksamheter. Detta är ett ansvar och uppdrag som kommunen har att hantera på ett fullvärdigt, respektfullt och ansvarsfullt sätt. Det tycker jag de nu har visat och att det går ej längre att vara med på ytterligare finansiering, sponsring och bidrag för att rädda Timrå IK.

Frågan som styrelsen/ förening måste ställa sig är ju: Hur i hela friden har det kunnat bli så här illa? En konsekvensanalys av läget varje år är ju modellen vad gäller intäkter, kostnader som påverkar allt som görs och inte görs. Har vi levt över våra tillgångar, eller vad handlar detta om? Felsatsningar? Det är ju den ”läxan” vi alla bör lära oss vad vi än sysslar med i livet för att få en hållbar och genomtänkt utveckling.

Om vi kort blickar tillbaka i tiden, den tiden då ladan var knökfull med besökare och laget höll till i högsta serien och låg i toppen av tabellen under många år, då är klart att bekymren var mycket mindre . Men så är tyvärr ej läget just nu i dag. Tråkigt, trist och ledsamt kan man tycka. Men ibland måste också läget bara gillas.

Finns det en klar vision och målsättning i klubben så måste det ju bli ett rättesnöre att jobba för inför framtiden. Det är ett kanonhårt jobb det vet alla när saker och ting blir krisartat. Men efter jättejobbiga kriser kommer också så småningom utveckling. Den idéologin tycker jag mig se men även höra i debatten som finns när det gäller att rädda Timrå IK.

Det är nu det ska visa sig om det går att hitta olika kreativa lösningar som är och förblir hållbara för er förening inför framtiden. Finns inget som är omöjligt, det omöjliga kan bara ta lite längre tid. Hoppas och tror ni lyckas med detta.

Johnny Torvaldsson

Föreningsaktivist

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Mer läsning

Annons