Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Tack för en härlig sommar

/

Annons

Jag cyklar ned längs gatan som ska ta mig till Sundsvalls centrum. Det är augusti nu, tyvärr. Redan klockan tio är gatans lampor tända. Eller ja, de ska vara tända men av någon konstig anledning är de släckta. Det händer då och då. Semestern är i alla fall över för min del och det är den säkert för många andra nu också och vardagens rutiner börjar sakta men säkert falla tillbaka. Det känns bra. De där ölen och den där chokladglassen som jag kan multiplicera med max tio så här offentligt kommer även de, sakta men säkert försvinna ur min kropp med denna vardagsmotion som cykel.

Sommaren är som vanligt alltför kort men att förneka att den varit bra är bara dumt. Jag har så mycket att vara glad och tacksam för, samtidigt som jag hela tiden klagar på saker. Varför? Varför klagade jag på att det var varmt då termometern visade tjugonio grader i skuggan den där dagen då jag och min syster låg vid havet med varsin glass? Varför klagade jag på att jag inte visste vad jag skulle ha på mig den kvällen då jag och min bästa vän skulle äta middag ute i en park?

Värmen denna sommarkväll tvingade min kropp att rinna av svett och jag kan säga att de var många nätter jag inte kunde sova på grund av detta. Dock måste jag återigen klaga, på mig själv denna gång: Om jag hade dragit ett sträck för alla dessa nätter hade jag kunnat använda mina tio fingrar för att räkna dessa, och då har väl ändå sommaren runt nittio nätter? Jag menar alltså att så få dagar, kvällar, nätter som det är varmt – varför klaga? I vinter kommer jag hata mig själv för detta, för då kommer kylan att tränga sig förbi min dyra dunjacka. Jag må ha klagat över att solen sken in genom mina fönster klockan tre på natten och jag vaknade i panik över att jag förmodligen försovit mig. I vinter kommer jag dock vakna i panik klockan tio på morgonen av att jag på riktigt försovit mig – klagar då i stället på att mörkret gör mig trött. Är jag aldrig nöjd? Kommer jag någonsin vara nöjd? Kommer någon någonsin vara nöjd?

I dag är det slutet av augusti och jag sitter ute med min familj och mina vänner med filtar sent på natten. Mörkret har sedan länge fallit över oss och tidigare grillade jag och pappa till middag. Ölen är kall, som den ska vara. Filtarna värmer och skratten värmer min kropp som ett plus, för det har börjat bli kallt om kvällen nu.

Vet du? Jag klagar som sagt, som alla andra. Jag har alltid klagat och kommer klaga i framtiden också. Dock tänker jag aldrig förneka att sommaren har varit fantastisk, och jag vill bara tacka alla som fått mig att känna så. Vädergudarna må ha gjort sitt men har väl annat positivt att fokusera på som en individ i vårt samhälle som kan bidra till att min dag kan bli helt fantastisk? Så låt dig minnas detta om du inte vill minnas din svettiga natt tillsammans med en skrikande treåring. Minns då hellre din varma, härliga, soliga semesterdag vid poolen och ditt barn plaskar så att vattnet svalkar dig också.

Egentligen vill jag väl inte klaga på någonting. Egentligen vill jag väl inte bara tacka den svenska sommaren heller för att gå i motsatt riktning. Jag vill inte bara tacka värmen heller, för den får jag gott av från mina vänner och familj. Men jag vill tacka minnet. För hade jag inte haft det, hade jag inte klarat av att börja ett nytt liv i en annan stad nu i höst. Jag ska nu studera till något jag är intresserad av och bara minnas att sommaren tvåtusenfjorton återigen- varit helt fantastisk. Och det har jag hela Sundsvall att tacka för.

Så tack

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Mer läsning

Annons