Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Tänk om vi sjuka och nedtystade fick hålla tal i Almedalen

Annons
Insändarskribenten skriver om aktionen #116omdagen som syftar till att sjukskrivna som fått avslag eller indragen sjukpenning ska ta tillbaka makten över sin berättelse. Bilder: Martina Holmberg/TT och Henrik Montgomery/TT

Under 2017 fick sammanlagt 116 personer avslag eller indrag av sjukpenning varje dag. Vi är de #116omdagen. Som inte har kapacitet att mingla i Almedalen, och är inte tillräckligt inflytelserika för att få hålla tal. Men våra ord kan ingen ta ifrån oss! Och vi agerar, och protesterar där vi kan.

Det här är det vi hade velat säga i vårt Almedalstal:

Jag kommer på mig med att undra varför i hela friden jag skäms så, när jag läser Försäkringskassans "hot om avslag". Undrar varför det vrider sig på insidan då jag tar del av den försäkringsmedicinska rådgivarens bedömning av mitt läkarintyg? Varför känns det som jag vill gå under jorden? Gömma mig tills det är över? Att jag bara är så fel? Jag har ju absolut ingenting att skämmas för. Har inte gjort något fel.

Jag är ju inte fel – "bara" sjuk. Och därför kan jag inte låta bli att undra om det här är en medveten strategi? Att Försäkringskassan förminskar människor på löpande band och behandlar dem så de skäms och därmed i lägre grad överklagar.

Varför anses det subjektiva – mina upplevelser och ord – inte trovärdigt? Varför är det som faktiskt är förstahandsuppgifter, något som per automatik ska bortses från?

Den försäkringsmedicinska rådgivaren dissekerar mitt läkarintyg och vänder min sjukdom emot mig. Väljer att lyfta fram de delar som ställer mig i en ofördelaktig dager. Underminerar min trovärdighet. Som en mobbare som omvandlar en persons positiva egenskaper till något negativt. Något att skämmas för. Som fortsätter så tills den andra bryts ner fullständigt, och börjar tro på den som trycker ner mer än sig själv.

■■ Följ ST Debatt på Facebook

Varför anses det subjektiva – mina upplevelser och ord – inte trovärdigt? Varför är det som faktiskt är förstahandsuppgifter, något som per automatik ska bortses från? Den inställningen innebär att du förutsätter att sjuka människor ljuger. Och är ett effektivt sätt att misskreditera sjuka människors upplevelser av sin sjukdom. Ett sätt att underminera förtroendet för en stor grupp människor som hamnat i en icke valbar situation. Det är att undergräva trovärdigheten hos de mest utsatta.

Och så har man skapat en situation med fullkomligt maktövertag. Där sjuka människor till slut tystar sig själva.

Genom att mina erfarenheter bannlyses görs jag försvarslös. Jag tystas. När endast andras ord om mig räknas – och helst prover helt utan koppling till en mänsklig observation – ifrågasätts min verklighetsuppfattning. I slutändan gör det att människan framställs som farlig, manipulativ och opålitlig. Någon som alltid skor sig på andra. Och som inte skyr några medel för att slippa arbeta.

Och så har man skapat en situation med fullkomligt maktövertag. Där sjuka människor till slut tystar sig själva och nedvärderar värdet av sin egen berättelse. Värdet av sitt liv.

Aktionen #116omdagen handlar om att ta tillbaka makten över sin berättelse. Att se till att våra ord om vår situation hörs. Att visa att de är giltiga, och en väg till förändring. Aktionen handlar också om att placera skammen där den hör hemma. För vi har absolut ingenting att skämmas över! Det finns många andra som ska bära skammen över Sveriges trygghetssystem inte fungerar.

Men det är inte vi!

#116omdagen

Läs också:

► [+] Åsa i Sundsvall leder massprotest mot Försäkringskassan: "Jag har släppt lös vildhundarna"

Målet ska väl inte vara att få folk att må ännu sämre?

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Mer läsning

Annons