Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Trots ökad information om NPF ökar också okunskapen – hur hänger det ihop?

Annons
Att jaga och håna barn med NPF-problematik är sorgligt, tycker skribenten. Bild: Jessica Gow/TT

Jag blir så ledsen över hur barn med NPF-problematik jagas och hånas i samhället, utanför och i skolan. Först tar man en stor grupp av dessa NPF-barn ur särskolan år 2010 med motiveringen "skolan ska vara inkluderande även för dessa barn", men inga ordentliga anpassningar gjordes när dessa fördes in i vanlig grundskola.

När de sedan går sönder är effekter som självskadebeteende, självmordstankar och eventuella självmordförsök inte sällsynt. Utbrändhet är inte sällan utan garanterad standard. Vad händer? Skolor gör orosanmälan (gärna en gång i veckan) för att barnet inte klarar av skolmiljön. Nej, de gör inte orosanmälningar över skolmiljön utan om hemmiljön.

Människor skriver taskiga inlägg i olika form. Så som att familjer med redan ansträngd ekonomi på grund av deras barns stora behov ska helst även mista barnbidragen?

Oavsett hur mycket det försöker informeras om många barns akuta läge i skolor där de utsätts för miljöer de inte klarar av på många olika plan så fortsätter och ökar okunskapen stadigt kring dessa barn. Hur är det möjligt?

En till NPF-mamma

Läs också:

Hemmasittande barn vill men kan inte gå till skolan

Dra in barnbidraget när barnen är borta från skolan för ofta – då skulle skolket försvinna

Sofia Mirjamsdotter: Stå upp för rätten att bära keps i klassrummet

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Mer läsning

Annons