Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Våga ställa krav

/

Annons

Jag läser återigen en insändare från en anhörig, i detta fall make till dement fru som bor på ett boende. Han skriver om denna hopplöshet, denna förvaring av sin hustru. Han talar med personalen som är trött och underbemannad.

Detta scenario om de gamla, de som byggt vårt samhälle, de som alltid betalt skatt, de som betalar för sitt boende. Vi vet om ensamhet, otillräcklig vård. Så läser jag samtidigt om igen, och igen. Nu aktuellt om flyktingar som vägrar bo i Östersund. Stan är för liten. Krav ställs. Och krav går att få igenom. Lägenheter i city i Östersund, plus mat och hyra betald.

Våra egna unga svenskar, har ingenstans att bo, de får bo hemma till 25 års ålder eller trängas i studentkorridor. Delat kök med 15–20 personer. Våra svenska ungdomar bor så – och betalar. De kräver inte lägenhet i city. Till julhelgen stod varma campingstugor redo på Fläsian, sex kilometer från Sundsvall, för romerna som bodde i husvagnar. Ingen kom.

Ty det var för långt till city. Men svenskar som bor och arbetar pendlar långt mer än sex kilometer. Det är inte de flyktingar vi ser på SVT, som kommer hit och begär detta, som de i Östersund. Där har Sverigedemokraterna rätt enligt min syn. Hjälp på plats. Det jag ser och hör gör mig beklämd. Jag tänker på mannen, maken som skrev sin insändare om förvaringen av sin fru som gjorde honom så nedstämd, till honom och många andra i samma situation, vill jag säga: Gör som flyktingarna som kom till Östersund – kräv att få det du önskar för din fru.

Birgitta

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Mer läsning

Annons