Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Varför är det ingen som undrar vad jag kostar?

Annons

Från olika håll hörs rop om att det ska kartläggas hur mycket en asylsökare kostar. Det är en konstig frågeställning ur flera perspektiv. Dels för att en människa inte kan, eller ska, betraktas utifrån en kostnad och dels för att det är en ologisk fråga. Man måste först och främst särskilja begreppen från när en människa är asylsökande och när hen fått sin asyl beviljad. När någon fått asyl beviljad innebär det att asylansökan prövats och man ansett att personen i fråga har skyddsskäl. Det vill säga man har välgrundade skäl att vara rädd för förföljelse baserat på ras, nationalitet, religiös eller politisk uppfattning, kön sexuell läggning eller tillhörighet till viss samhällsgrupp. Man får då uppehållstillstånd i Sverige.

När man fått uppehållstillstånd ska man så snabbt som möjligt komma in i det svenska samhället. Staten tillsammans med kommunerna (som själva tecknar avtal med Migrationsverket om hur många flyktingar man kan ta emot per år) ansvarar för integrationen; jobb, språk och boende. De första åren i Sverige ägnar de flesta åt studier, exempelvis SFI. Det tar således några år innan nyanlända etableras på arbetsmarknaden. Enligt SCB så förvärvsarbetar 60 % av kvinnorna efter 10 år i Sverige och något mer än 60 % av männen.

Jämför det med en person som föds i Sverige. Som först vid 18-19 års ålder tar studenten. Kanske väljer man därefter att lägga några år på universitets- och högskolestudier. Och man slutligen (förhoppningsvis) vid 25 år får ett fast jobb med en inkomst varje månad.

Det är därför beklagligt att det nu från flera håll krävs kostnadsberäkningar om asylmottagandet – varför får vissa människor kosta och andra inte? Jag är 25 år och har under hela mitt liv studerat. Först förskola, grundskola och gymnasium och därefter på universitet. De jobb jag haft har varit sommarjobb, extrajobb eller projektanställningar. Det har alltså tagit längre tid för mig, som är född i Sverige, att nå egen försörjning än vad det gör för en genomsnittlig flykting. Ändå är det aldrig någon som undrar, eller vill kartlägga, vad jag kostar. Vad beror det på? Det kan inte tolkas på andra sätt än att vissa människor ska tåla att betraktas som en kostnad och andra inte. Och att denna skillnad beror på var man hade turen att födas.

Att betrakta människor som en kostnad är inte bara problematiskt ur ett människovärdeperspektiv utan också för befolkningsutvecklingen i Västernorrland. Vi kämpar mot en ständig utflyttning från vårt län, det är endast på grund av invandringen som Västernorrland ändå lyckas ha en positiv befolkningsutveckling. Men utan invandring skulle vi inte klara vår egen försörjning eftersom det i Västernorrland dör fler människor än vad det föds.

För mig som moderat är det en självklarhet att varje människa är en tillgång och att det är vi politiker som ska se till att denna tillgång förvaltas på bästa sätt. Vi behöver ha en bättre och snabbare integration. Vi måste bygga mer, vi måste ha en mer rörlig och tillgänglig arbetsmarknad och vi måste ha en bra SFI-undervisning. Att betrakta människor som kostnader och som problem är att ansluta sig till Sverigedemokraternas problemformulering. Och från det tar jag avstånd, å det bestämdaste.

Viktoria Jansson

Ordförande Nya Moderaterna Sundsvall

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Mer läsning

Annons