Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

30 miljarder kronor som kan användas bättre

/
  • Nu när Riksbankens håller räntan så låg bör ränteavdragen börja fasas ut.

Vänsterpartiets inflytande över den ekonomiska politiken har i allt väsentligt varit negativ, sett ur ett liberalt perspektiv.

Annons

Vänsterpartiets inflytande över den ekonomiska politiken har i allt väsentligt varit negativ, sett ur ett liberalt perspektiv. Men ibland hittar även en blind höna ett korn. Som när vänsterledaren Jonas Sjöstedt nu går i polemik med statsminister Stefan Löfven för den senares ovilja att göra något åt ränteavdragen.

De svenska hushållens höga belåning utgör en betydande risk. Många hushåll är högt skuldsatta och har bostaden som den enda egentliga tillgången. Så länge bostadspriserna fortsätter att stiga så går det an, men i händelse av ett prisfall på bostadsmarknaden skulle många snabbt stå med skulder som vida överstiger tillgångarna.

De flesta är överens om att den höga skuldsättningen är riskabel, ändå försvarar de flesta politiker fortfarande det faktum att vi kraftigt subventionerar belåning genom ränteavdrag. Det är svårt att tolka det på något annat sätt än politikernas ovilja att stöta sig med den breda medelklassen som är belånad och äger sina bostäder.

Jonas Sjöstedt pekar på riskerna med en bostadsbubbla som eldas på av ränteavdraget:

– I andra länder har vi sett vilken enorm skada det kan ha, delvis i enskilda tragedier men även för hela samhället.

Sjöstedt gör här en betydligt mer verklighetsförankrad analys än vad både regeringen och allianspartierna har.

Konstruktionen med ett ränteavdrag hade varit lättare att försvara om det bara handlade om rätten att få kvitta ränteutgifter mot ränteinkomster, men här talar vi om att man får dra av 30 procent av sina räntekostnader direkt mot inkomstskatten – det vill säga en direkt statlig subvention av belåning. Och ju mer du belånar dig, desto mer subvention får du. Hur detta kan fortgå i ett land där millimeterrättvisa närmast är en överideologi är svårt att förstå. Detsamma kan förstås säga om Rot- och Rut-avdragen, som ofta kritiseras från vänster, men skillnaden där är att de skapar jobb eller i alla fall gör svarta jobb vita. Någon sådan positiv sida har inte ränteavdragen.

Att ränteavdraget därtill kostar staten ansenliga 30 miljarder kronor årligen, borde få det att klia i fingrarna på de flesta reforminriktade politiker. Detta alldeles oavsett hur man prioriterar; sänkta skatter, mer pengar till försvaret, ytterligare höjning av arbetslöshets- och sjukförsäkringarna eller höjda statsbidrag till kommuner och landsting är sådant som olika partier har talar sig varma för och som skulle kunna bli möjligt med ett avskaffat ränteavdrag.

De svenska ränteavdragen tillhör också de mest generösa i hela EU, det visar en sammanställning som webbsajten Altinget.se har gjort.

Det är förstås svårt att med ett pennstreck stryka ränteavdraget helt och hållet. Det vore inte renhårigt mot de hushålls som har byggt sina privatekonomiska kalkyler på att ränteavdraget finns och därefter tagit lån i enlighet med detta. Därför måste avdraget successivt fasas ut över en tid. Men det råder ingen tvekan om att dagens lågräntemiljö är en sällsynt lämplig tidpunkt att påbörja en nedtrappning.

Mer läsning

Annons