Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Åldrade rymdfärjor utan efterföljare

Annons
Trots alla miljarder som den amerikanska rymdstyrelsen Nasa lagt ut på säkerhetsåtgärder och renovering tycks det ena problemet efter det andra förfölja rymdfärjan Discovery.
Mycket negativt har skrivits om det amerikanska rymdprogrammet och dess till synes irrationella beslut att hålla fast vid krånglande och dyra rymdfärjor ännu några år. Kritiken har mycket fog för sig. Rysslands gamla raket- och kapselsystem har visat sig pålitligare, billigare och snabbare. För snabba insatser och enkla transporter av astronauter i ett slags rymdfärdernas vardag är en färja som Discovery underlägsen på de flesta sätt. Men lika fullt håller Europeiska rymdstyrelsen ESA tummarna för att de utskällda amerikanska monstren ska duga för några dussin resor till. Det stora europeiska laboratoriet Columbus som är avsett för den internationella rymdstationen ISS kan bara fraktas upp med hjälp av en amerikansk rymdfärja. Om Nasa ger upp sitt färjeprogram så förblir laboratoriet kvar på marken och den internationella rymdstationen går, befarar många, mot ett slags långsam avveckling innan den ens är färdigbyggd. De ryska farkosterna saknar kapacitet och tillräcklig stabilitet för sådana omfattande och känsliga laster som krävs för att utveckla ISS, och den europeiska rymdsatsningen är långt ifrån att kunna utveckla en egen kapacitet på området. Rymdfärjeprogrammet utvecklades på sjuttiotalet och går ofrånkomligen mot sitt slut men dess efterföljare, som löser färjornas problem utan att ge upp deras kapacitet, har ännu inte skymtats.
Så även om det finns mycket att invända mot kostnaderna och krånglet med rymdfärjorna är omvärlden, precis som på många andra områden, beroende av USA vilja att gå före och betala. Och för framtida bemannade expeditioner längre ut i solsystemet, kanske till Mars, kommer erfarenheterna från rymdfärjornas epok sannolikt att vara ovärderliga, även om det krävs en ny generation farkoster för att nå ända fram.
I grunden handlar debatten nog om huruvida man i bemannade rymdfärder ser något värde överhuvudtaget. Jag har förståelse för dem som tycker att bemannade rymdfärder är ett resursslöseri och ett politiserande av det som borde grundas på rent vetenskapliga prioriteringar. Att skicka upp människor i rymden löser få av jorden akuta kriser eller ens framtida dilemman. Men projekt som siktar mot baser på månen eller landstigning på mars är inte i första hand en fråga om forskning. Det handlar mer om drömmar om nya horisonter och upptäcker, vars möjliga positiva, eller negativa, bieffekter vi bara har en vag aning om. Jag är en varm anhängare av människor som siktar mot stjärnorna, bildligt eller bokstavligt. Därför hoppas jag på att Discovery får en lycklig landning och att de bemannade rymdfärderna bara befinner sig i pionjärstadiet.

Mer läsning

Annons