Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Allt är inte nyliberalism som glimmar

/

Petter Bergner svarar Bengt Olof Dike:

Annons

Det är utmärkt att Bengt Olof Dike vill värna om att det ska finnas ett "socialt samvete" i politiken. Det är vi många som vill.

Däremot är jag inte lika säker på att Dike är särskilt intresserad av en sansad borgerlig idédebatt. I alla fall inte om man med detta menar en debatt som är sökande, har högt till tak och kan föras i vanlig samtalston samt inom ramen för de borgerliga partiernas idétraditioner. För hur mycket jag än sympatiserar med det sociala patos som Dike ger uttryck för kan jag inte undgå att notera hur spannet för de politiskt korrekta åsikterna krymps till en tämligen smal korridor så fort skräcken för det "nyliberala" blir för stor.

När denna skräck blir den dominerande känslan tenderar begreppen dessutom att suddas ut. Plötsligt behöver man inte alls vara någon Friedrich Hayek eller Milton Friedman för att kallas nyliberal. Det räcker med att vara allmänborgerlig, eller kanske en socialliberal med intresse för ekonomi. Vips har cirkeln för det otänkbara vidgats så mycket att etiketten nyliberal tämligen godtyckligt kan klistras på alla meningsmotståndare som inte ligger tillräckligt nära en själv rent åsiktsmässigt.

Jag vet hur debattknepet fungerar eftersom jag talar av egen pinsam erfarenhet. Men om man inte kan diskutera LAS, nya valfrihetsreformer, trösklarna in till arbetsmarknaden, med mera, då undrar jag vilka frågor som den borgerliga idédebatten egentligen ska ta sin utgångspunkt i – och vilka som ska få delta i den.

Om det enda viktiga är att borgerliga partier ska vinna val är Dikes synsätt säkert rimligt. Ett politiskt parti bestående av personer som Fredrik Segerfeldt, Mattias Svensson och Johan Norberg vore ett spännande projekt. Men något säger mig att partiet i fråga skulle få lika svårt att vinna val som att ansvara för en statsbudget.

Men demografiska förändringar i kombination med bland annat bostadsbrist och en exkluderande arbetsmarknad gör att behovet av nytänkande inom borgerligheten är akut. I ett sådant läge är det förmodligen vettigt att börja med att lyfta på alla stenar innan man kallar in åsiktspoliser av Bengt Olof Dikes typ.

Här är Bengt Olof Dikes brev till ledarsidan.

Mer läsning

Annons