Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

ALMEDALEN: Löfvens förslag för nya jobb väcker ingen S-entusiasm

/
  • Stefan Löfven mötte sina sympatisörer i Sankta Klaras ruin i Visby.

Annons

Vad gör en statsminister och partiledare som inte har majoritet i riksdagen och därmed inte kan styra fritt över de kollektiva resurserna? Jo, han eller hon vädjar naturligtvis till det individuella ansvaret.

Det är där Stefan Löfven och det normalt kollektivistiska socialdemokraterna nu hamnat.

I det stora partiledartalet under Almedalsveckan i Visby, i måndags, var det nästan något desperat över Löfvens myntande av det nya begreppet "utvecklingsmoral".

Det räcker inte med arbetsmoral, alla har också ett ansvar att kompetensutveckla sig i den globaliserade ekonomin, som kräver att folk tar åt sig nya kunskaper och kan byta jobb.

Inför sina egna sympatisörer och andra inbjudna på det socialdemokratiska minglet i Sankta Karins ruin blev det närmast övertydligt:

"Nu får det vara slut på gnället att 'det här går inte'. Det är så här vi ska göra och alla måste hjälpa till", hojtade Stefan Löfven i en högtalare som inte räckte riktigt till för att överrösta sorlet när han skulle försvara målet om att Sverige ska EU:s lägsta arbetslöshet 2020.

Problemet med det målet är ju att det är avhängigt utvecklingen i andra länder. Det är ju nästan så att socialdemokraterna borde gå och hoppas på högre arbetslöshet i de andra EU-länderna eftersom det då blir lättare att nå det egna målet!

Därför hade det nog varit bättre att göra som förr och lägga fast en siffra för hur hög den svenska arbetslösheten och sysselsättningsgraden ska vara vid en viss tidpunkt. Om man nu överhuvudtaget ska spika den typen av mål.

Men sagt är sagt och Stefan Löfven upprepar att målet om EU:s lägsta arbetslöshet om fem år ska nås genom investeringar i bostäder och infrastruktur, genom en aktiv närings- och innovationspolitik och genom bättre utbildning och matchning på arbetsmarknaden.

Det är ganska löst i köttet, tiden går och det finns enligt finansminister Magdalena Andersson inga enorma resurser att sätta igång investeringsmaskineriet med.

Det tar dessutom väldigt lång tid att få igång den typen av projekt.

LO vill dra på, men när socialdemokraterna ägnade hela sitt ekonomiska seminarium i Visby åt vad finanspolitiken ska koncentrerar sig på de kommande åren var det tummen ner för sådana åtgärder som LO-ekonomerna gärna vill se.

För två år sedan begärde ju LO i Almedalen att regeringen skulle låna upp 70 miljarder kronor till kommunal konsumtion, bostadsbyggande, nya bidrag till hushållen och offentliga investeringar.

Någon LO-ekonom fick inte vara med på seminariet, men finansminister Magdalena Andersson var väldigt tydlig med att det inte är tal om att öka skuldsättningen nu när ekonomin är på uppgång.

Möjligen kan amorteringstakten minska något om överskottsmålet ska ersättas med ett balansmål.

Om vi ändå för resonemangets skull tänker oss att finansministern skulle få ge sig och regeringen skulle slå in på en betydligt mer expansiv politik. Skulle det vara möjligt?

LO vill investera hela 1,5-3 procent av BNP för att få ner arbetslösheten. I teorin skulle regeringen kunna göra något i den riktningen eftersom de borgerliga har lovat att släppa igenom regeringens budgetar fram till nästa val.

Men skulle Decemberöverenskommelsen (DÖ) överleva med en så expansiv budget? Jag tror inte det.

Med tanke på retoriken om en ansvarsfull ekonomisk politik skulle det förmodligen bli väl magstarkt, inte minst för M att acceptera en sådan budget.

Går Stefan Löfven på för hårt i ullstrumporna för att nå sitt sysselsättningsmål rycker nyvalet närmare. Han har alltså ingen avundsvärd situation och det är inte alls underligt att han talar om individens ansvar när förmågan att använda de kollektiva resurserna är begränsade.

Vad kan vi då förvänta oss inom de begränsade ramar som regeringen har så länge DÖ upprätthålls?

Vi kommer att få se en satsning på investeringar och nya försök att få de som står längst ifrån arbetsmarknaden i arbete.

Vi kommer att gå mer och mer mot en särskild arbetsmarknad för de som inte kan få andra jobb.

Arbetsmarknadsminister Ylva Johansson utlovade bättre samordning och mer pengar till arbeten i sociala företag på ett seminarium i Visby. "Subventionerade arbeten är också riktiga jobb!"

Men subventionerna ska riktas till dem som verkligen behöver dem. Ska det finnas någon möjlighet att nå EU:s lägsta arbetslöshet kommer det att krävas en kraftig ökning av den typen av arbeten.

Om sedan Stefan Löfvens krav på "utvecklingsmoral" kan leda till att en del kan gå vidare till vanliga arbeten utan subventioner återstår att se.

Mer läsning

Annons