Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

ANDERSDOTTER: Digitaliseringsutvärdering ställer sig fel frågor – enskilda ska vara i fokus

/

Riksrevisionens utvärdering av digitalisering i offentlig förvaltning utlovade spännande läsning när den publicerades i juni 2016. Digitaliseringen är flitigt utredd och utvärderad. Den allt annat än försynta politiska optimismen förutspår en enklare, trevligare, bättre, säkrare, öppnare och mer delaktig vardag för användare och medborgare.

Annons

Ordet digitalisering används oftast för att beskriva förhoppningen att IT ska lösa organisatoriska problem. Potentialen framhålls som dess huvudsakliga kvalitet: digitalisering representerar något som skulle kunna vara och skulle kunna bli.

Nyttan med digitaliseringen av arkiv beskrivs av Riksrevisionen vara att arkiven digitaliseras. Som måttstock på effektiviseringar sägs regeringen ha valt effektivisering. Nyttan med cirkelresonemang har dock inte utgjort fokus i revisionens arbete. De har i stället utvärderat tre tjänster i e-förvaltningen: Mina meddelanden, öppna data och e-arkiv.

Den första av dessa, Mina meddelanden, är en tjänst där myndigheter kan kommunicera med medborgarna. Tjänsten förväntas minska myndigheternas portokostnader men kostar också mycket pengar, och används förhållandevis lite. Att den är opopulär har inte undgått regeringen som i maj i år tillsatte en utredning om hur Mina meddelanden ska sprida mer glädje till fler.

Det hade i stället varit bra att utvärdera om förhoppningen att medborgare vill ta emot brev från myndigheter digitalt alls är realistisk. De flesta vill inte ha frekvent myndighetskontakt. Om man behöver kontakta eller bli kontaktad av myndigheter är det i regel ett nödvändigt ont, inte en häftig fritidsupplevelse. Det blir aldrig enklare och effektivare för en enskild att genomföra tråkiga, tekniska åtgärder för att ta del av information man inte efterfrågat och inte nödvändigtvis blir glad av.

Om en enskild har så omfattande kontakter med myndigheter att Mina meddelanden är en effektiviserande åtgärd i dennes vardag, kan denne enskilde tänkas vara så besvärad av andra, icke-digitala skäl att myndighetskontakten ändå inte är glädjefylld.

Det är skillnad mellan att minska portokostnader och att göra livet enkelt för en enskild. Sakerna kan sammanfalla, men det är inte uppenbart att de gör det och det borde inte tas för givet. Förvirringen förvärras av ordet ”användare”. I IT användarbegreppet välkänt, men i förvaltningen kan det innefatta antingen privatpersoner eller personal.

Riksrevisionen menar att dataskydds- och sekretesslagstiftningarna håller tillbaka e-förvaltningens potential. Men innan digitaliseringens frukter skördas måste man besvara frågan om för vems skull och av vilken anledning den är viktig. Ytterst handlar rätten till dataskydd och även sekretess om maktbalansen mellan enskilda och stat.

Mer läsning

Annons