Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Att klippa i Pippi hotar inte svensk kultur

/
  • Att klippa bort ett par sekunder ur ett barnprogram är inte ett hot mot vare sig yttrandefrihet eller svensk kultur.

I måndags berättade SVT att de klippt bort några sekunder i teveserien om Pippi Långstrump som ska visas i Barnkanalen i höst och även ges ut på dvd. Reaktionerna på detta besked är minst sagt överdrivna.

Annons

Det räcker med en snabb sökning på nätet för att hitta personer som argumenterar som om Sverige vore utsatt för överhängande krigshot från främmande makt, och så de mer "nyanserade" som bara frågar sig "vart är Sverige på väg?" med alldeles för många skiljetecken som avslutning. Som om en sekund i ett barnprogram vore avgörande för hela Sveriges framtid.

Lite mer seriösa debattörer har pratat i termer av historierevision, något som inte heller är helt relevant i det här fallet. Visst bör det finnas stor varsamhet när det gäller uppdatering av äldre litterära verk och film, så att det inte leder till historierevision som kan vara livsfarlig. Men i det här fallet är det faktiskt inte någon fara.

Vad det handlar om är framför allt ungefär en sekund film som klipps bort. Det är när Pippi presenterar sig för Prussiluskan och då förklarar att hennes pappa är "negerkung". Det har ändrats så att hon nu säger att han är kung. Dessutom är ytterligare en kort scen bortklippt. Syftet med detta är enkelt; små barn som ser på programmet ska inte behöva utsättas för rasistiska, nedsättande begrepp, som dessutom inte har någon betydelse för handlingen i övrigt. Det finns inget rimligt argument för att barn, även rasifierade, ska behöva höra N-ordet i ett sammanhang där det inte förklaras utan snarare anses helt normaliserat, av en person som de beundrar.

Det är heller inte så att någon uppmanar till bränning av originalversionerna som finns av filmerna om Pippi. Böckerna om henne finns i miljontals exemplar världen över och de kommer inte att försvinna. Den som vill studera historia och språkutveckling kommer att kunna göra det även i framtiden.

Somliga säger att de skäms för Sverige, och tar även upp Tomtens julverkstad som exempel på hur pinsamt PK Sverige är och att andra skrattar åt oss. Saken är bara den att Tomtens julverkstad inte har mycket med svensk censur att göra, det är ett beslut fattat av Disney i USA eftersom de rasistiska stereotyper som klippts bort anses väldigt omoderna och inte är lämpliga att visa för barn då de reproducerar rasistiska fördomar. Att skydda barn från detta är alltså inget typiskt svenskt och absolut inget att skratta åt. Snarare upplever många från andra länder att det är absurt att det i Sverige finns rörelser av människor som argumenterar för sin rätt att använda N-ordet. Det är märkligare än motsatsen i ett internationellt perspektiv.

Att uppdatera klassiska verk är ingenting nytt. Det är snarare regel än undantag att det görs nyöversättningar av äldre litteratur, att filmer restaureras eller till och med görs i helt nya versioner. Språket brukar då uppdateras till en modernare variant, mer begriplig för läsaren och tittaren. Till och med Bibeln genomgår regelbundet den typen av uppdateringar som för vissa då upplevs förändra betydelsen i vissa stycken. Ändå är det knappast någon som tycker att vi på 2000-talet ska läsa Bibeln på pergament.

Sist men inte minst: Ingenting tyder på att upphovspersonen till Pippi skulle ha motsatt sig denna varsamma uppdatering. 1970 fick Astrid Lindgren frågan om hon skulle ha skrivit Pippi annorlunda om hon skrivit den då. Hennes svar är otvetydigt: "Spiksäkert är att jag inte skulle ha gjort Pippis pappa till negerkung! En vit kille som kommer till Söderhavet och tar på sig en bambukjol!"

Mer läsning

Annons