Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Att undvika triggers kan förvärra posttraumatisk stress

/

Posttraumatiskt stressyndrom, PTSD, är ett fenomen som varit känt i sex sekel, men det var först på 80-talet diagnosen utkristalliserades och fick sitt namn. Då hade psykologer under många år observerat att vissa Vietnamveteraner verkade leva i ett permanent tillstånd av oro.

Annons

De led av koncentrationssvårigheter, depression och mardrömmar, isolerade sig från omvärlden. Minnena låg ständigt alldeles inunder ytan, och olika yttre stimulin – till och med småsaker som en doft eller ett ljud – kunde när som helst trigga igång traumat. Ibland så svårt att det utlöste en psykos.

Denna bakgrund kan vara värd att känna till nu när begreppet trigger warning, triggervarning, blivit på modet. Ordet trigger kommer från just traumaterminologin. Till sin tillämpning påminner triggervarningen dock mest om de där Parental advisory-etiketterna som efter påtryckningar från en snörpkonservativ föräldraorganisation i mitten av 80-talet började fästas på skivor och filmer som ansågs olämpliga för barn: Obs!

Stötande innehåll! Skillnaden är att triggervarningarna handlar om vuxna, närmare bestämt universitetsstudenter som inte vill ta i otrevligheter.

Vägen till helvetet är inte bara stensatt med goda föresatser, den är därtill brant sluttande. I USA har studenter bland annat ifrågasatt föreläsningar på obehagliga teman, motsatt sig att läsa sexistiska och rasistiska skildringar i allt från gamla grekiska myter till modern litteratur, samt gått till storms mot en staty vars brist på klädsel kan trigga dem som blivit våldtagna. I dagarna har man debatterat om trigger warning bör bytas mot content warning, innehållsvarning, eftersom trigger även betyder avtryckare och därmed kan vara en trigger för dem som har problem med vapen.

Överkänsligheten är smittsam, och internetburen. I Dagens Nyheter har Jenny Westerstrand, genusforskare vid Uppsala universitet, beskrivit hur hennes studenter har börjat kräva att undervisningen ska vara ett tryggt rum (10/2) – en direktöversättning från den amerikanska universitetsvärldens safe spaces. Men livet är inte ett tryggt rum, triggervarningen som idé är en förolämpning mot historien. Och om lärande inte sätter marken under ens fötter i gungning på ett sätt som stundtals gör en rent illamående har man i själva verket inte lärt sig någonting alls.

Det är förmodligen knappast en slump att det inte är från de verkligt otrygga och utsatta ropen om triggervarningar och trygga rum kommer, utan från privilegierade västerländska akademiker. Ifall de hade läst på skulle de ha vetat att PTSD bara förvärras om man undviker triggers. Att den enda kända boten faktiskt är att utsätta sig för rädslan, ge traumat fingret. Men så handlar väl detta mindre om verkligt svåra upplevelser, och mer om moralkonservatism, om en sönderklemad medelklass som tror sig ha rätt till en tillvaro utan kanter.

Mer läsning

Annons