Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Bara en byråkrat får kommendera unga så tycks Wolodarski vara nöjd

/

En höstdag 1990 åkte jag till Kristianstad för att se om det militära var något för mig. Det var det inte.

Annons

Jag tackade nej, vilket man förvisso inte gjorde ostraffat på den tiden. Besöket på mönstringskontoret var nämligen det närmaste jag kommit en annan värld.

En värld där byråkrater likgiltiga för vem man är och vad man vill, ändå har betydande och tvingande makt över ens framtid. Jag kände många saker under dessa två dagar, men knappast gemenskap.

Det borde jag ha känt, menar Dagens Nyheters Peter Wolodarski i (DN 19/12). Jag borde ha tvingats att känna det. Framför allt ska framtida svenska ungdomsgenerationer tvingas samman, genom att värnplikt återinförs.

Kvinnor som män ska stoppas in i en ännu större, ännu mer aningslös och likgiltig byråkrati och fördelas till diverse samhällstjänst. Några i försvaret. Andra ska kanske kommenderas att ta hand om äldre eller barn, under hot om fängelsestraff istället för frivilligt anställda mot skälig lön.

Peter Wolodarski är liksom byråkraterna egentligen likgiltig för var ungdomarna hamnar. Liksom för hur det går med omsorgen, samhället eller försvaret. Bara de unga kommenderas av en statlig byråkrati istället för att själva välja sin väg i livet.

Hela samhällen har organiserats efter sådana principer, så det är inget okänt i historien. Inte heller att de kallas demokratiska. Det var trots allt namnet på Tyska Demokratiska Republiken, mera känt som Östtyskland, eller DDR. Det som däremot är nytt och anmärkningsvärt är att samma principer förfäktas på ledarplats i Sveriges största liberala morgontidning.

Man behöver förstås inte gå så långt som till kommunistiska diktaturer för att inse pliktsystemets svagheter. Flera studier har visat att den ekonomiska tillväxten sjunker i länder som tvingar stora ungdomskullar till värnpliktsutbildning. Värnplikt gör samtidigt människor billigare för försvaret relativt materiel. På 1970-talet förväntades svenska cykelregementen möta fiendens splitterskyddade militärfordon. Hade Sverige anfallits skulle svenska soldater ha slaktats helt i onödan. Värnplikt kostar både pengar och människoliv.

Värnplikten är dessutom en betydande frihetsinskränkning. Staten tar omkring ett år av vuxna, myndiga människors liv i anspråk och bestämmer vad de ska göra och var de ska befinna sig. Det är inget litet tvång.

Jag kan förstå den som av missriktad omsorg om ett starkt försvar överväger värnplikt som ett nödvändigt ont. Men att se tvånget och underordningen som självändamål är något annat.

Argumentet att ungdomars personliga frihet är mindre viktig än en grumlig föreställning om nationell sammansmältning är fel och farligt. En feg tankemässig kapitulation inför en tidsanda av tilltagande taktfasta stöveltramp.

Mer läsning

Annons