Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Behovet av Johannes Krilon

Annons
I veckan var det något som säkert inte undgått någon sextio år sedan Tyskland kapitulerade och kriget var över (åtminstone för Europas del, i Stilla havet drog kriget ut lite till på tiden). Sveriges historia under andra världskriget brukar diskuteras ibland. Ofta med en viss självkritik över vår försäljning av malm till tyskarna och den så kallade permittenttrafiken där vi tillät tyska trupper att använda det svenska järnvägsnätet. Något som inte diskuteras lika ofta är hur den svenska samlingsregeringen som bestod av samtliga riksdagens partier utom kommunistpartiet censurerade de svenska medierna.

Om detta har Nils Funcke som brukar förekomma med jämna mellanrum i den här spalten skrivit i sin bok \"Tryckfriheten under tryck\". Tyvärr tror jag att boken för närvarande inte finns att köpa, men den kan säkert hittas på ett bibliotek eller antikvariat nära dig.

Ett vanligt sätt att skriva samhällskritik i regimer där samhällskritik inte är tillåtet, eller för att skriva kritiska texter under perioder när kritiska texter tystas ned, är så kallade allegorier. En av de bästa allegorierna skrivna i Sverige är Eyvind Johnssons trilogi om Johannes Krilon. Krilon är i böckerna en fristående fastighetsägare som hårt ansätts av de två stora fastighetsförvaltarna T Jekau och G Staph (författaren påpekar i böckerna att h i slutet av Staph är stumt). I början av trilogin samarbetar T Jekau och G Staph, men sedermera går de skilda vägar och blir rivaler.

Det tar inte lång stund för läsaren att inse vad som åsyftas. Nämligen Tjekan och Gestapo, det första var namnet på den ryska säkerhetspolisen efter ryska revolutionen 1917 och det senare är den betydligt mer välkända nazistiska säkerhetspolisen. I början slöt den ryske utrikesministern Vjatjeslav Molotov en icke-angreppspakt med sin tyske motsvarighet Joachim von Ribbentrop. Och först i och med operation Barbarossa där tyskarna anföll Sovjetunionen tog den Röda armén upp striderna mot sin forne bundsförvant.

Detta är viktigt att komma ihåg när många nu verkar vilja glorifiera den ryska insatsen under andra världskriget. Tveklöst var det avgörande för andra världskrigets utgång att Sovjetunionen involverades i kriget. Men detta skedde först efter att Hitler bröt deras gemensamma icke-angreppspakt. Johannes Krilon i boken får väl antas syfta på västmakterna med USA och Storbritannien i spetsen. Krilon står i boken rakryggad upp för sina åsikter och betonar ständigt vikten av frihet och demokrati, även i de stunder när hans vänner och samarbetspartners ser allting kortsiktigt och allierar sig med den manipulerande G Staph. Världen behöver fler som Johannes Krilon! Och det minsta vi alla kan göra är att läsa Eyvind Johnsson fantastiska romansvit.

Mer läsning

Annons