Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Bildning ger oss verktyg för att tänka kritiskt

/
  • Bibliotek är en utmärkt plats för den som vill bilda sig.

Bildning. Detta kontroversiella lilla ord. Beroende på vem du frågar så betraktas det ömsom strängt elitistiskt, ömsom djupt demokratiskt.

Annons

Elitistiskt eftersom det ofta sätts likhetstecken mellan bildning och att ha tagit till sig den klassiska litteraturen och konsten, huvudlinjerna i filosofins historia och en del andra kunskaper som vanligtvis inte längre lärs ut i våra grundskolor och gymnasier.

Demokratiskt därför att partierna har sig närstående folkbildningsförbund – tänk: Socialdemokraternas ABF, Moderaternas Medborgarskolan och center- och folkpartistiska Studieförbundet Vuxenskolan – vars själva tanke är att genom bildning och utbildning fördjupa demokratin och det demokratiska samtalet.

Det gamla bildningsidealet har de senaste decennierna börjat samla damm i en omfattning som nog bara överträffas av de böcker som den bildade förväntas ha läst. Trots att dagens svenskar i genomsnitt utbildar sig längre än någon generation tidigare har gjort så tycks bildningen i någon mån ha gått förlorad längs vägen.

Det har dessvärre inte skett av en slump. Ett under lång tid alltför ensidigt fokus på att utbildning ska leda till anställningsbarhet har gjort att fokus för såväl grundskolan och gymnasiet som för universitet och högskolor har gått från bildning till utbildning.

Liberala tankesmedjor har på senare tid utgjort en motståndsrörelse som håller fast vid det gamla bildningsidealet. 2012 gav Bertil Ohlin-institutet ut antologin Bildningsresan där flera namnkunniga liberaler (bland andra Jasenko Selimovic och Dilsa Demirbag-Sten) och ett antal personer som vanligtvis inte definieras som liberaler (till exempel Ebba Witt-Brattström och Mats Svegfors) gav sin syn på vad bildning är och varför det är viktigt. Alldeles nyligen var det Timbros tur att ge sig in i bildningsdebatten då Lars Anders Johansson skrift Bildningsidealet gavs ut.

Som så ofta när bildning behandlas så utgår båda de ovan nämnda skrifterna från att bildning är detsamma som en förtrogenhet med sådant som brukar benämnas som humaniora. Jag vill mena att det inte räcker.

Det är en egenhet hos vår nuvarande civilisation att en vanlig bildad människa skäms för att erkänna att ett konstverk överstiger hennes fattningsförmåga medan hon i samma andetag och inte utan stolthet erkänner sin okunnighet om lagarna för den elektriska strömmen eller ärftligheten.

Så skriver Arthur Koestler – en av 1900-talets stora författare vars böcker i dag är nästan bortglömda och går för en spottstyver på landets antikvariat – i sin självbiografiska Pil i det blå. Jag kan inte annat än instämma fastän jag själv tillhör dem som har större bildningsluckor inom det naturvetenskapliga fältet än inom det humanistiska och samhällsvetenskapliga. Att vara bildad kan inte bara handla om att vara bekant med Dantes och Shakespeares verk utan också om att ha en förståelse för fysikens eller biologins grunder.

De politiker och debattörer – inte minst från näringslivet – som har lagt fokus på utbildning och "anställningsbarhet" har av någon anledning blivit de som tydligast förordar en gedigen naturvetenskaplig utbildning. Mantrat som förs fram är att Sverige behöver fler civilingenjörer för att behålla Sveriges konkurrenskraft.

När jag läste filosofi i Umeå i slutet 90-talet så kallade en av lärarna A-kursen för en grundkurs i kritiskt tänkande. Och kanske är det precis det som bildning också ger: En fördjupad möjlighet till kritiskt tänkande. Men i ett allt mer komplext samhälle så kräver det såväl humanistisk som naturvetenskaplig bildning.

Jag tror egentligen inte att bildning gör oss till bättre människor. Det finns för många exempel på bildade människor som har gjort fasansfulla handlingar för att hålla fast vid en sådan tanke. Men jag tror att bildning ger oss verktyg som, om vi använder dem rätt, gör oss till kritiskt tänkande medborgare som inte sväljer vad som helst som någon försöker lura på oss.

Det är banne mig inte fy skam.

Mer läsning

Annons