Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Blir Reinfeldt den sista borgerliga statsministern?

/
  • Efter DÖ. Risken är att Socialdemokraterna återfår sin ställning som det självskrivna regeringspartiet.

Många blev överraskade när Moderaternas partiledare Anna Kinberg Batra bara några veckor efter att ha dödförklarat decemberöverenskommelsen (DÖ) försökte väcka den till liv igen – lagstiftningsvägen. Vi skulle behöva ett regelverk som förtydligar att störst underlag också kan regera", fastslog hon i Dagens Nyheter (26/10).

Annons

Sedan dess har Kinberg Batra försökt tona ned uttalandet, men egentligen finns det få skäl att bli förvånad. Principerna bakom DÖ – att största block ska regera – var Moderaternas sätt att garantera partiet inflytande i en situation där det är svårt för Alliansen att få egen majoritet.

Utan DÖ finns det i praktiken två alternativ som kan ge M inflytande. För det första en alliansregering med stöd av Sverigedemokraterna, vilket flera moderata kommunalråd öppnat för. M-ledningen är dock glasklar i sin hållning: det går inte att bygga ett regeringsinnehav på främlingsfientliga populister. För det andra en så kallad stor koalition mellan M och Socialdemokraterna, vilket blir allt vanligare på kommunal nivå, men innebär en utmaning för både Moderaternas och Socialdemokraternas självbilder som politikens huvudmotståndare.

Alla andra alternativ ger M mindre inflytande, än vad fortsatt styre under DÖ-principerna skulle innebära.

Att Alliansen skulle göra upp med regeringen, innebär visserligen att allianssamarbetet hålls ihop, men förutsätter garantier om att största block ska regera om det inte i längden ska leda till en situation där S kan spela ut allianspartierna mot varandra för att på så sätt säkra sitt eget regeringsinnehav.

Att S skulle göra upp med de mindre allianspartierna är visserligen inte lika sannolikt i dag som när de intog en tydligare mittenposition i politiken, men intresset finns på sina håll, vilket Folkpartiets Birgitta Ohlsson illustrerade häromveckan (SR 24/10). För Moderaternas del skulle det innebära att man ställdes helt vid sidan om regeringsmakten.

Men en sådan utveckling berör inte bara moderata partiintressen. Bland alliansväljare finns en stark tradition av att vara emot socialdemokratiskt maktinnehav. Undersökningar visar också på en tydlig blockidentitet bland dem som röstar på allianspartierna. En blocköverskridande regering skulle därför riskera att sakna legitimitet.

Ingen vet egentligen hur väljarna skulle reagera på en blocköverskridande regering. Kanske skulle det bli succé, men resultatet kan lika gärna bli stora väljarförluster för de partier som försöker.

Marcus Svensson, politisk redaktör på moderata Smålandsposten, spådde i veckan att vi efter DÖ går mot en situation där Alliansen faller sönder och S stärker sitt grepp om makten genom att sluta uppgörelser i sakfrågor med olika allianspartier.

I så fall kommer Fredrik Reinfeldt sannolikt att vara den sista statsministern på ett bra tag som inte är socialdemokrat. Det är svårt att se borgerliga väljare acceptera det.

Mer läsning

Annons