Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Bohlin om Katrinehill och lyxhotellet: Därför måste Sundsvall få förändras och inte vara ett museum

Annons

En levande, växande stad blir aldrig färdig. Det rivs och det byggs nytt. Stadsmiljön förändras. Men förändringar möter alltid motstånd: Allt ska helst vara precis som det är.

På senare tid har till exempel det nya hotellet på Norrmalmsparkeringen och planerna på den nya stadsdelen Katrinehill varit föremål för omfattande debatt. Före det var det planerna på en skyskrapa på torget i Sundsvall som stötte på patrull.

En stad är inget museum

Jag kan direkt avslöja att jag känner mer sympati för den som kämpar för sitt närområde än för den som ägnar all sin energi åt bevarandet av en parkeringsplats. Man ska inte underskatta en del människor vilja att alltid sätta bilens behov i främsta rummet…

Och även om vi på ledarplats tog ställning för skyskrapan så är det inte så svårt att förstå invändningarna emot den.

Det är viktigt att stadsutvecklingen sker på ett sätt så att man tar hänsyn både till kulturhistoriska aspekter (där den gamla rivningen av Norrmalm och den pågående skövlingen av Petersvik avskräcker) samtidigt som samtiden måste tillåtas sätta sin prägel på staden. En stad är inget museum.

Det kommer ofrånkomligen att vara så att vissa kommer att tycka att det gamla var bättre än det nya.

Kulturmagasinet är ett exempel där man på ett lyckat sätt vävde samman historien och samtiden – de gamla hamnmagasinen byggdes samman och blev ett kulturhus.

Det är självklart att förändringar i stadsmiljön ska göras på ett sådant sätt att så många som möjligt blir nöjda. Men det kommer ofrånkomligen att vara så att vissa kommer att tycka att det gamla var bättre än det nya. Ändå måste Sundsvall liksom alla expanderande städer få förändras.

Jag har full förståelse för att de som bor i närheten och som berörs av planerna för Katrinehill inte vill att genomfartstrafiken ska öka dramatiskt eller att friluftsområdet ska försvinna. Kanske går det att planera området på ett sådant sätt att man går de boende mer till mötes?

Bor man i en stadsmiljö får man också acceptera att saker och ting kommer att förändras.

Den återremiss som Liberalerna och Moderaterna yrkar på är utifrån den aspekten rimlig. Om det går att lösa upp några av dessa knutar på förhand så är det förstås bättre än att hamna i en konflikt med de boende där allt dras i långbänk av ständiga överklaganden. I sitt yrkande på återremiss skriver M och L att man vill att "konsensus kan nås innan vidare beslut fattas". Om det är målet kommer något beslut sannolikt aldrig att fattas. Det kommer alltid att finnas de som gör allt för att förhindra och försena projekt i förhoppning att kunna stoppa utvecklingen.

Vi behöver fler bostäder i kommunen samtidigt som vi måste försöka bevara Sundsvall som en stad där man kan bo nära naturen om man vill. Med risk för att låta som en mäklare så är en av Sundsvalls styrkor att kommunen kan erbjuda en bra kombination av den mellanstora stadens utbud av restauranger, kultur och shopping med en naturnära boendemiljö. Men bor man i en stadsmiljö får man också acceptera att saker och ting kommer att förändras. Hus kommer att byggas och vägar kommer att dras om. Ingen vinner på att Sundsvall stagnerar och fastnar i den form som stan har i dag.

Mer läsning

Annons