Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Bostadsmarknaden behöver mer marknad, inte mer subventioner

/

Annons

Om en dryg vecka – den 1 juni – börjar amorteringskravet gälla för den som tar ett nytt bostadslån. Tanken är att det ska kyla av den lätt överhettade bostadsmarknaden (ett problem som framför allt gäller landets storstadsregioner).

I grund och botten är det bra att vi får till stånd en amorteringskultur. Målsättningen måste rimligtvis vara att den som tar lån också ska betala av på dem. Värt att komma ihåg är också att många banker redan i dag kräver att kunderna ska amortera, och detta alldeles utan att det finns några statliga krav för detta.

Problemet med amorteringskravet är att det angriper symptomen i stället för själva roten till problemet. Det är inte så märkligt att skuldsättningen ökar när bostadsbristen är akut i mer än hälften av landets kommuner och räntorna samtidigt är historiskt låga.

Konsumenterna är inte dumma: Så länge det enda sättet att snabbt få en bostad – att stå i bostadskön i flera år är för många inget alternativ – är att köpa den så kommer priserna att pressas uppåt. Ett amorteringskrav löser inte bostadsbristen. Därför måst det måste byggas mer. Det måste byggas snabbt. Och helst måste det också byggas billigt.

De tre kraven är dessvärre svåra att förena. För att det ska bli verklighet måste mer byggbar mark upplåtas och reglerna måste förändras så att enklare – och därmed billigare – bostäder kan byggas. Till detta måste också byggbolagen se över vad som kan göras för att öka produktiviteten på landets byggarbetsplatser. Att staten strösslar subventioner över byggbolagen är däremot en tveksam åtgärd. Bostadsmarknaden behöver mer tonvikt på ordet marknad, inte mer av statliga stöd och planer.

Man kan också på goda grunder ifrågasätta varför inget görs åt ränteavdragen – det 30 procentiga avdraget på ränteutgifterna – när politiker från vänster till höger nu menar att hushållens höga skuldsättning är ett problem. Det går förstås inte att stryka ränteavdraget med ett pennstreck, men att successivt fasa ut det genom att minska med någon procent per år skulle ge hushållen chans att anpassa sig efter de nya villkoren.

Bromsklossen här är de allt för flata politiker som hellre låter skulderna stiga än att stöta sig med högt belånade väljare i storstäderna.

Mer läsning

Annons