Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Bryt likriktningen

Annons
Miljöpartiets yngsta politiska broiler, Gustav Fridolin, har beslutat sig för att inte kandidera till en ny mandatperiod i riksdagen. Av princip är det bra. Inte för att Gustav Fridolin är en särdeles dålig politiker, snarare är det så att han har fungerat som en frisk fläkt i en annars ganska grå massa av medelålders män och kvinnor. Men det är önskvärt att det blir en större genomströmning av personer i riksdagen. Detta istället för att samma ledamöter sitter kvar period efter period.
Jag tror att det är farligt om politiker inte har sysslat med något annat än politik. Och jag vill inte hamna i den fällan, säger Gustav Fridolin till TT.
Det är en sund inställning. Visst kan det vara så att politiker som har suttit länge har fått erfarenhet och lärt sig att bli bättre politiker, men samtidigt kan de bli ett hinder för att nya idéer och människor med annorlunda erfarenheter kommer in i parlamentet. Vi anser att det är önskvärt att det finns människor i olika åldrar, av olika kön och bakgrund, med olika yrkeserfarenheter et cetera i vårt parlament. Därför är det ändå lite sorgligt att det är en av relativt få unga riksdagsledamöter som väljer att inte fortsätta sitt arbete.
I många länder finns det begränsningar för hur länge man får sitta som parlamentsledamot och i USA får en president sitta maximalt två perioder. Det garanterar en omsättning på människor. Inte desto mindre är det tveksamt om det är önskvärt att införa sådana begränsningar i Sverige. Det är just i blandningen av erfarenhet och nytänkande, av erfarenheter från privat och offentlig sektor et cetera som nya tankar kan brytas fram. Ett av problemen är att en plats i riksdagen har kommit att betraktas som ett yrke snarare än att vara ett förtroendeuppdrag som man ägnar sig åt under några år av sitt liv.
Att den stora massan i riksdagen är etniska svenskar och kommer från en medelklassbakgrund är faktiskt ett problem. Där likriktningen blir för stor och i stort sett alla har liknande bakgrund och samma erfarenheter är det svårt att tänka ut nya idéer för att möta de nya utmaningar som samhället ställs inför.
Här har partierna ett gigantiskt uppdrag i att försöka knyta till sig människor som traditionellt sttt inte engagerat sig politiskt. Det ligger både i partiernas och i landets intresse.

\"En frisk fläkt i en annars ganska grå

Mer läsning

Annons