Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Dags att höja försörjningsstödet

/

Försörjningsstöd, även kallat socialbidrag, är tänkt som en sista utväg när individen inte kan klara sin försörjning på något annat sätt. Men medan det mesta har blivit dyrare har nivån på försörjningsstödet sackat efter rejält.

Annons

Det framgår av en artikel i senaste numret av tidskriften SocialPolitik, där en god påminnelse om utvecklingen över tid ges. Artikelförfattaren Hugo Stranz, som är lektor i socialt arbete, konstaterar att bidraget har urholkats under såväl socialdemokratiska som borgerliga regeringar.

Det som på pappret ska garantera en ”skälig levnadsnivå” gör knappast det i praktiken. En skälig levnadsnivå kan rimligen inte garanteras med mindre pengar än vad som krävdes vid 1980-talets mitt.

Om det vore så enkelt att låga bidrag gör att människor rusar ut ur utanförskapet borde perioderna av socialbidragsberoende rimligen ha kortats markant. Men trenden har i stället pekat i motsatt riktning. "De genomsnittliga bidragsperioderna har ökat från strax över 4 månader i början av 1990-talet till 6,6 månader 2013", konstaterar Stranz.

Dagens bidragstagare är också mer marginaliserade. Därför kan det vara läge att börja betrakta mottagarna av försörjningsstöd som en egen socialgrupp, resonerar författaren.

En sådan utveckling är ur alla perspektiv djupt olycklig. Både för den enskilde och för samhället. Det är dags att höja riksnormen så att socialbidraget återfår sin rätta funktion.

Det är nu dags att de politiska partier som hittills har tvekat inser att höjd riksnorm inte bör ses som en "jobbfientlig" reform. Människor kommer inte i arbete genom att den sista räddningslinan skärs av. De halkar bara djupare ner.

De liberala partierna måste tänka om kring försörjningsstödet. Annars kan domen bli hård. En socialliberalism utan den sociala komponenten måste rimligtvis kallas något annat.

Mer läsning

Annons