Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Dags att inse vartåt vinden blåser, Björklund

/
  • Jan Björklund är inte rätt person att leda förnyelsen av Folkpartiet.

Annons

Folkpartiet nådde i fjolårets riksdagsval sitt näst sämsta resultat hittills. 5,42 procent av väljarna valde att lägga sin röst på FP – 1998, Lars Leijonborgs första val som partiledare, fick partiet 4,7 procent av rösterna. Folkpartiet valde då att inte göra sig av med Leijonborg och 2002 gjorde FP ett överraskande bra val och landade på 13,4 procent. Det visar att det inte är givet att omedelbart ge en partiledare kicken efter ett dåligt valresultat.

Det är heller inte så enkelt som att ett dåligt valresultat enbart är en partiledares fel, även om hen – Jan Björklund i detta fall – är den som är ytterst ansvarig.

Ändå har jag svårt att komma fram till någon annan slutsats än att Jan Björklund lever på lånad tid som partiledare för Folkpartiet. När avgångskraven väl har börjat hagla är det lika bra att inse vartåt vinden blåser.

Björklund är inte rätt person att leda den förnyelse av Folkpartiet som måste ske de kommande åren. Och då Björklund med största sannolikhet inte kommer att leda partiet i nästa valrörelse så är det lika bra att kliva av snarast. Detta så att efterträdaren får tid på sig att bli varm i kläderna innan det åter är dags att möta väljarna.

Vi har på ledarplats tidigare pekat ut Birgitta Ohlsson som Björklunds naturliga efterföljare, om det kan man ha olika uppfattningar. Jag hoppas att Folkpartiet väljer att följa i Centerpartiets fotspår när en ny partiledare ska utses. Få saker känns så unket i dagens politiska landskap som en valberedning som i hemlighet – likt Vatikanens konklav – ska vaska fram en ny partiledare utan öppen debatt. Låt de kandidater som känner sig manade – utöver Ohlsson kanske till exempel Erik Ullenhag och Maria Arnholm – få argumentera för sin sak i öppen debatt och sedan får landsmötets delegater avgöra vem de vill se som partiets ledargestalt.

Det tycks inom Folkpartiets ledarskikt finnas en övertygelse om att det goda valresultatet från 2002 beror på utspelet om språkkrav som kom sent i valrörelsen. Det är möjligt att det spelade in på marginalen, men det huvudsakliga skälet till FP:s succéval var att många drog sig för att rösta på Moderaterna efter Uppdrag gransknings så kallade valstugereportage. Och Folkpartiet har för många moderater historiskt varit det naturliga andrahandsvalet.

Om det främst hade varit hårdare tag mot invandrare som väljarna önskade 2002 så borde väljarströmmen rimligen ha gått åt det andra hållet, från Folkpartiet till Moderaterna. Detta då flera moderater uttalade sig mycket kritiskt om invandrare och svensk invandringspolitik när de inte visste om att de blev filmade.

I stället för att försöka vinna tillbaka väljare genom att huvudsakligen plocka den lågt hängande frukten (läs: Hårdare tag mot invandrare) så borde Folkpartiet fokusera på hur en socialliberal politik ska se ut i en öppen och globaliserad värld. Givetvis kommer integrationspolitiken att vara en del i den mixen, men fokus bör då ligga på hur vi enklare får de människor som söker skydd i Sverige undan krig och förföljelse på arbets- och bostadsmarknaden. Inte på hur vi ska hindra människor från att söka sig just till Sverige.

Behöver Folkpartiet ha lite inspiration så kan de väl gå igenom sina arkiv och plocka fram den slutrapport som Globaliseringsrådet – under ledning av partiets förre ledare Lars Leijonborg – tog fram. Den är späckad av bra förslag för att modernisera och liberalisera Sverige.

Mer läsning

Annons