Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

De får minst som behöver mest

/

Annons

Tystnaden från förre socialministern Göran Hägglund (KD) var bedövande när riksrevisionen granskat det som kallas vårdvalsreformen. Så sent som i förra veckan beskrev de borgerliga partierna i en delpresentation av sitt budgetförslag, vilka framgångar man bidragit till på detta område.

Fler apotek och fler vårdcentraler. Inga moln skymmer solen på deras himmel.

Det är alltså rätt och klokt att låta företag få fri dragningsrätt till kassorna i kommuner och landsting.

Några politiker ska inte få lägga sig i. Skattebetalarna ska betala utan knot. Och motiveringen låter vacker.

Medborgarna ska välja, inte några politiker.

Men problemet är värre än att det hela kostar pengar i och med att vissa områden får mer av vården än andra.

Det handlar om att vissa får mer vård än andra. Och som riksrevisionen visar, de som får minst är de som behöver mest.

– Det allvarligaste av allt är att reformen högst troligt resulterat i att patienter med störst vårdbehov trängts undan, till förmån för patienter med mindre vårdbehov, säger riksrevisorn Jan Landahl.

Och från Demensförbundet bekräftar man problemet. Att som gammal och sjuk välja mellan 120 vårdföretag är nästan en fars. Utan anhöriga är de multisjuka chanslösa.

Och riksrevisionen finner mycket riktigt att friska gör fler sjukbesök efter ”reformen”, medan sjuka gör färre. Man visar också att vårdcentralerna främst bildats där befolkningen är yngre och har högre medelinkomst.

Till detta kan, som i Stockholm, läggas ersättningssystem som ger lika stor ersättning oavsett sjukdom.

Detta är ett haveri som faller direkt tillbaka på de borgerligas ideologiska låsningar.

Det talar för den rödrgönas förslag att ta bort de som kallas tvångs-LOV för kommunerna. Ja, LOV borde förstås avskaffas. Men så ser inte riksdagsmajoriteten ut i dag. Det är så man längtar efter ett nyval.

Mer läsning

Annons