Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Decemberöverenskommelsens fall öppnar för nya samarbeten över blockgränserna

/
  • En svag regering och en splittrad allians försökte under söndagskvällen ge svenska folket intryck av att de har koll på läget. De lyckades inte riktigt.

En svag regering och en splittrad allians försökte under söndagskvällen ge svenska folket intryck av att de har koll på läget. De lyckades inte riktigt.

Annons

Decemberöverenskommelsen har fallit, och det talas om kaos i svensk politik. Kaos är ett starkt ord, och det är knappast så att svenska folket vaknade till ett större kaos på måndagsmorgonen än de gjorde i fredags morse när DÖ fortfarande låg fast. Däremot kan det bli kaotiskt fortsättningsvis, men det avgörande är hur allianspartierna agerar i det kommande riksdagsarbetet.

Överenskommelsen kom till för att inte Sverigedemokraterna skulle kunna fälla regeringen. Eftersom de hotade att fälla varje regering som driver en generös flyktingpolitik låg det givetvis även i allianspartiernas intresse att sluta en överenskommelse.

Nu fanns det redan innan överenskommelsen tecknades alternativ till DÖ, och dessa alternativ ges nu chansen att prövas. Söndagens partiledardebatt i SVT var en första hint om hur framtiden kan komma att te sig i svensk politik.

Anna Kinberg Batra (M) tog ett kliv framåt och från att hittills ha varit förhållandevis vag och lågmäld visade hon under söndagskvällen att hon har ledarkvaliteter och nog kan komma att bli en stark konkurrent till Annie Lööf om vem som är den starkast lysande stjärnan bland allianspartiledarna. Men medan Kinberg Batra talade varmt för allianspolitiken närmade sig Jan Björklund (FP) regeringen, samtidigt som KD åtminstone retoriskt börjar låta som det parti som skulle hållas utanför.

Den stora skiljelinjen inom alliansen finns just nu i flyktingfrågan. Moderaterna vill införa tillfälliga uppehållstillstånd och har föreslagit gränskontroller, KD vill av allt att döma gå ännu längre medan Anders W Jonsson (C) inte vek en tum från ställningstagandet för fortsatt permanenta uppehållstillstånd. FP håller än så länge alla dörrar öppna.

Jan Björklund tog ett kliv närmare ett regeringssamarbete, vilket måste ses som positivt. Det bästa för Sverige utifrån valresultatet hade givetvis varit ett regeringssamarbete mellan Socialdemokraterna, Folkpartiet och ännu ett alliansparti.

I övrigt var partiledardebatten en sorglig uppvisning i bristande ledarskap från regeringen, och även bristande samförstånd mellan regeringspartierna och V. Det blev en hel del käbbel som inte känns särskilt förtroendeingivande i en situation där vi bortom hotet om att SD ska fälla regeringen har en i allra högsta grad verklig kris att hantera. En kris som kräver krafttag och överenskommelser över blockgränserna.

Och då menar jag inte decemberöverenskommelsen, utan riktiga överenskommelser om faktiskt politik i de stora frågorna som handlar om flyktingmottagande och integration. Här vevas samma gamla mantran som under valrörelsen om och om igen. Rut och rot hit, arbetsavgivaravgifter dit, som om Sverige står och faller med dessa detaljer. Det gör det inte.

I nästa stora partiledardebatt vill jag att alla partiledare ska få börja med att berätta om sin vision för Sverige, och sedan argumentera för hur de tänker uppnå den.

Mer läsning

Annons