Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Det är hög tid att trycka tillbaka

/

Annons

Så här sa näringsminister Mikael Damberg (S) till DN i går. Ämnet var att Kaunisvaaragruvan i Pajala hotas av Northlands konkurs.

”Det är inte så att staten går in och tar över privata företag som går i konkurs. Det är inte så näringslivspolitiken fungerar”, konstaterar Mikael Damberg.

Då säger jag: tänk vad arbetarrörelsen är tillbakaträngd trots att vi för tillfället har regeringsmakten.

Jag säger inte att staten måste driva företag. Men när miljarder plöjts ner i en järnmalmsgruva som i normala tider sannolikt kan nå lönsamhet, så är det rent märkligt om staten inte använder sina resurser till att lösa krisen, som för en bygd som Pajala är livsviktig.

Jag säger inte att staten måste äga gruvan, men man måste göra vad man kan för att lösa problemen. Där är vi knappast i dag. Inte minst det faktum att statliga gruvjätten LKAB har en modern infrastruktur i närheten talar för att det borde gå att finna en lösning.

Näringspolitiken har sina problem även på andra håll.

Det var förstås ett stort misstag av SJ att behålla sitt namn när järnvägen splittrades. Man fick i en avreglerad marknad med sig en bild från monopoltiden som inte alltid var så smickrande.

Men värre än det är faktiskt att folk i dag tror att SJ är det gamla affärsverket, trots att det i dag är den avreglerade järnvägsmarknaden som egentligen ställer till det för kunderna.

När SJ hamnar i botten på listan över kundnöjdhetsindex så är det på goda grunder. Alltför många tåg är alltför ofta försenade. Och när förseningarna uppstår, så blir de ofta långa.

Det är SJ:s fel tänker kunderna. Men egentligen är det avregleringen som gjort järnvägen mindre effektiv.

Jag lovade före valet att återkomma till frågan om hur trafiken fördelas mellan bolagen. Här ska konkurrensneutralitet råda. Här råder stelbenthet.

Främst industrin behöver flexibilitet. Men ett musei­tåg som går några gånger per år, kan stoppa tilldelningen av tåglägen halvårsvis. Det är förstås allvarligt för basindustrin vars kunder inte tänker i fullt så långa intervaller. Avregleringen gör järnvägen mindre effektiv.

Inifrån branschen hör jag uppgifter som säger att de banor som nu anges som fulla, egentligen inte är det. Men ineffektiviteten hos Trafikverket ställer till det.

De senaste åren har vi därtill fått många exempel på hur banor stängts av eller fått nedsatt hastighet, med följd att trafik går över på landsväg.

I persontrafiken ser vi hur rivna elledningar, förutom de juridiska tvister som uppstår innan arbetet får börja, gör att resenärer blir sittande trots att diesellok skulle kunna dra strandade tåg till en sträcka där elektriciteten fungerar.

Det här en diskussion om avregleringarnas nackdelar, men det är i lika hög grad en fråga om industripolitik. Det är hög tid för arbetarrörelsen att slå tillbaka också i näringspolitiken.

Mer läsning

Annons