Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Det gör ont

Annons
Den 1 april anlände Raul Rivero till Spanien. En händelse som har drunknat i i nyhetsflödet. Riveros spanska resa är en stor sak. Han har fått ett tidsbegränsat tillstånd och kan i teorin återvända till sitt älskade Kuba. I en intervju sade han att \"om jag återvänder beror det inte så mycket på mig utan på den kubanska regimen\". Han lovade också att kämpa för sina fängslade kubanska vänners frihet \"så länge som en enda av dem är fängslad\".
Raul Rivero dömdes för två år sedan till 20 års fängelse. Hans \"brott\" var att tro på det fria ordet och på demokrati. Rivero är poet, författare och journalist. Han grundade den oberoende nyhetsbyrån Cuba Press 1995. De kunde enbart publicera sig utanför landet. På Kuba är alla mediers uppdrag att \"försvara socialismens och revolutionens vinningar\" som det står i den kubanska grundlagen. Alla medier ägs av staten.
Raul Rivero är definitivt en av de mer färgstarka personligheterna i den kubanska demokratirörelsen. Vi har träffats några gånger och bland annat pratat om journalistik och etik. Ett av mötena minns jag särskilt väl därför att dörrar och fönster i hans bostad öppnades på vid gavel. Jag frågade varför och han berättade att det var viktigt med öppenhet. Ingen skulle kunna anklaga honom eller hans kollegor för att hålla möten i lönndom. Så mycket som möjligt skedde därför öppet. Jag deltog i några väldigt spännande seminarier tillsammans med kubanska oberoende journalister. De ledde senare till att journalisterna arbetade fram en etisk plattform och att de även bildade en egen fackförening. Rivero var en motor i allt detta.
Det är knappast någon avancerad gissning att Castroregimen gärna ser att Rivero befinner sig så långt borta från Kuba som möjligt. Han är en \"farlig\" man för dem. Rivero har vidare talat för att EU borde sätta hårdare press på Castro. Rivero tycker att de sanktioner som funnits varit värdefulla och det faktum att han själv fått lämna fängelset inte är något skäl att avstå från en hårdare diplomatisk linje mot Kuba.
Efter spanskt initiativ har EU:s dialog med regimen återupptagits. Detta utan att någon förändring skett av den verklighet som ledde till att sanktionerna infördes. Som en gest har EU:s länder haft som rutin att bjuda in företrädare för den kubanska demokratirörelsen till sina finare mottagningar. Det gav dem viktig legitimitet. Detta retade Castro till den milda grad att han bröt förbindelserna helt med EU. Nu talar Kuba talar igen med ett antal EU-länder, däribland Sverige. Och Sverige har lovat att inte bjuda in Raul Riveros meningsfränder på Kuba till vår ambassad där. Allt är som vanligt. EU:s länder talar om behovet av demokratiska förändringar, men de sviker dem som gör jobbet på Kuba. Det gör ont.

Mer läsning

Annons