Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Det krävs nog ett krig

Annons
NÄSTAN VARJE gång jag tar en taxi händer det. Jag slår mig ner i passagerarsätet, ser taxikortet i vindrutan och läser vad det står. Försöker lista ut varifrån chauffören kommer. Han heter oftast Mohammad, Özcan eller Abdul nånting. Världskartan flimrar förbi och jag försöker erinra mig Migrationsverkets statistik över utlandsfödda svenskar. Jag mimar en stund både för-och efternamnet med läpparna för att det ska låta lika självklart ordinärt som Bosse Leif eller Lennart allt för att jag inte ska överreagera inför det faktum att alla taxichaufförer jag träffar tycks komma från Iran, Eritrea eller Turkiet. Målet med övningen är att jag ska undvika att få den där obehagliga känslan att jag lever i ett segregerat samhälle där ursprung och brytning avgör vad du kan bli när du blir stor.

NÄSTAN VARJE gång jag åker tunnelbana händer det. Jag springer för att hinna in i vagnen innan dörrarna stängs. Just då får man alltid en skymt av t-baneföraren, som oftast inte ser ut att komma från Timrå eller Askersund, utan från någonstans där man hänger tvätten utomhus, röker inomhus och inte har speciella affärer för hundkläder.

NÄSTAN VARJE gång jag springer på toaletten på någon offentlig institution, slås jag av att lokalvårdarna där alltid ser ut att komma från något av våra favoritturistmål i Asien. Jag har hört så många avancerade samhällsanalyser från eritreanska läkare och iranska jurister när jag suttit och mimat i taxins passagerarsäte. Och jag har sett så många somaliska t-banevakter sitta lutade över sina fysikböcker när jag kommit springande för att få min biljett klippt. Jag har mött så många blickar hos thailändska lokalvårdare som låtit förstå att de egentligen hör hemma i informationsbranschen. Med detta vill jag inte säga att taxichaufförer, t-banevakter och lokalvårdare inte gör ett strålande jobb värt att premiera. Men det är en mänsklig tragedi att fysiker, jurister, läkare och ingenjörer ska borsta våra svenska välfärdstoaletter, klippa våra dyra t-banebiljetter och hoppas på bra dricks efter nattliga taxifärder.

JAG TÄNKER på vilken betydelse andra världskriget hade för att kvinnan skulle komma ut i förvärvslivet. Om inte männen hade tvingats dra ut i krig, hade nog kvinnorna stått kvar framför spisen ett bra tag till. Kriget gav dem en chans att visa vad de gick för i fabriker och på kontor.

I SVERIGE anser sig över 65 000 högutbildade från utomeuropeiska länder ha arbeten under sin kvalifikationsnivå. Samtidigt visar studier att utlandsfödda är mer positiva till att flytta för arbete eller studier än svenskfödda. Att de är mer intresserade av företagande än svenskfödda. Och att de söker arbete oftare än svenskfödda. Ska Sverige behöva dras in i ett krig för att de utlandsfödda ska kunna ta sig in på arbetsmarknaden på riktigt?

Mer läsning

Annons