Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Det personliga ansvaret

Annons
I går meddelade SSU:s förbundsordförande Ardalan Shekarabi att han avgår vid förbundets kongress i sommar. Orsaken till detta uppger han vara bristen på privatliv som offentlig person i den politiska hetluften. Frågan är vad Ardalan Shekarabi hade väntat sig när han tog sig an uppgiften som ordförande för Sveriges största ungdomsförbund? Det borde ha varit honom uppenbart att han skulle komma att bli en medial person; det kommer med uppdraget. Shekarabi menar däremot att hans avhopp inte har något att göra med den skandal som har uppdagats inom SSU. Något personligt ansvar för fusket med medlemssiffrorna menar ha sig inte ha.
För som alltid när fel begås och fusk uppdagas inom arbetarrörelsen så är det enskilda medlemmar som begått misstag, enligt rörelsens företrädare. Men när det gäller oetiskt handlande inom näringslivet så är det enligt samma företrädare tal om en roffarmentalitet bland giriga direktörer. Bristen på konsekvens i analysen är uppenbar. På samma sätt som det bland de högsta topparna inom näringslivet har funnits en kultur som ibland har tappat kontakten med verkligheten, så finns det inom arbetarrörelsen en utpräglad kultur som uppenbarligen har överseende med väldigt mycket oegentligheter. På något vis är det underförstått att fuskande socialdemokrater ju egentligen vill samhällets bästa, och bara råkade sko sig. Medan toppdirektörerna helst lägger ned företag i Sverige på löpande band för att kunna stoppa pengarna i sina egna fickor.
För de allra flesta av oss som inte har några partipolitiska kopplingar till socialdemokratin, eller några förtroendeuppdrag i fackföreningsrörelsen, så framstår detta som ett gigantiskt hyckleri. Det är därför bra när en ledande företrädare för arbetarrörelsen väljer att avgå, även om denne inte erkänner något personligt ansvar. Den stora nackdelen med Ardalan Shekarabis avgång är att SSU.s vänsterfalang nu får sin vilja igenom. Och de stora problemen för förbundet återstår ännu. Först och främst i att hitta en ordförande som inte själv är alltför insyltad i diverse skandaler, och sedan att överbrygga de interna fraktionsstridigheterna och återskapa förbundets förlorade anseende.

\"de stora problemen för förbundet återstår ännu

Mer läsning

Annons