Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Dubbelmoral av Freivalds

Annons
Oscar Mario González Pérez är oberoende journalist i Havanna. Han är nu arresterad och väntar på rättegång. Han ingår i nyhetsgruppen Trabajo Decoro. Oscar har en bakgrund som tjänsteman i ett ministerium och blev i början av 90-talet aktiv i en människorättsgrupp. Under en tid hade tvivlet på regimen vuxit så stark att det inte fanns någon annan väg än att bli dissident. Många av hans kollegor avtjänar långa straff på mellan 14 och 26 år för sitt skrivande.
Den 22 juli greps Perez utanför den franska ambassaden i Havanna när han och flera andra demonstrerade för mänskliga rättigheter och även ville uttrycka kritik mot EU:s Kubapolitik. De känner sig svikna av Europa. Regimen tänker använda den beryktade munkavlelagen mot honom. Den antogs 1999 och gör det möjligt att döma kubaner till fängelse för att ha \"spridit information som kan användas mot Kuba och revolutionen\". Det var bland annat med stöd av den lagen som 75 demokratiaktivister dömdes till 1 456 års fängelse våren 2003.
Det är svårt, nästan omöjligt att verka som oberoende journalist på Kuba. Staten äger och kontrollerar alla medier. I grundlagen slås det dessutom fast att mediernas uppgift är att försvara revolutionen och socialismen. Tryckerier och distributionskanaler ägs av staten.
Det är inte utan goda skäl som Kuba \"rankas\" tillsammans med Nordkorea och Zimbabwe som de länder där yttrande- och pressfriheten förtrampas mest. De är hänvisade till webbsidor eller i tidningar som trycks utanför Kuba. Många av dem publicerar sig också på radio.
Det finns inte så många av dem kvar i frihet, kanske någonstans mellan 2030 journalister. När de var som flest hade de oberoende journalistgrupperna omkring 120 aktiva skribenter. Det fanns flera nyhetsbyråer och journalistgrupper.
Enligt den fördummande propagandan går dessa andra makters ärenden. Det finns en närmast rasistisk underton när det påstås att kubansk samhällskritik är skapad och betald av USA. Skulle kubanska socialdemokrater, liberaler, kristdemokrater, människorättskämpar med flera inte vara äkta? Det är en förolämpning att ens antyda att de skulle vara köpta för dollar.
EU:s politik mot Castro har mjukats upp, ett beslut som Sverige hejat på. Numera är det så kallad \"konstruktiv dialog\" som påstås gälla i relationerna med Kuba. Tidigare bjöds till exempel företrädare för demokratirörelsen in till vissa officiella ambassadbjudningar. Det gav dem legitimitet. Det gäller inte längre.
Tidigare i somras (18/6) skrev utrikesminister Laila Freivalds i Aftonbladet att det vore \"otänkbart för mig som socialdemokratisk utrikesminister att delta på möten i Rangoon med militärregimen samtidigt som ledaren för demokratirörelsen sitter instängd några kvarter därifrån\". Varför denna skillnad mellan Rangoon och Havanna?

Mer läsning

Annons