Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

En budget där Vänsterpartiet fått bestämma

/
  • Finansminister Magdalena Andersson (S) presenterar regeringens höstbudget.

Efter ett års väntan får statsminister Stefan Löfven och finansminister Magdalena Andersson då till slut igenom sin första budget i riksdagen. Förra årets budgetomröstning blev som bekant startskottet på den regeringskris som till slut resulterade i Decemberöverenskommelsen (DÖ).

Annons

Se också TT:s liverapport från när Magdalena Andersson presenterar höstbudgeten

Det är en budget med ett mycket tydligt vänsterfokus. Stora skattehöjningar för breda väljargrupper, begränsningar av RUT och ROT, höjd skatt på sparande och så den direkt landsbygdsfientliga höjningen av skatten på bensin och diesel för att ta några exempel.

Enligt Svenska Dagbladet så förlorar 80 procent av hushållen på regeringens budget. Budgetens fördelningsprofil finns normalt sett med i finansplanen, lämpligt nog fattas just den lilla detaljen denna gång. På order av Andersson om man får tro SVD.

Tyvärr kan Alliansen inte heller svära sig fri från ansvar eftersom den genom DÖ har gett Vänsterpartiet och Jonas Sjöstedt stora möjligheter att dra regeringen åt vänster. Detta i stället för att, som brukligt i svensk politisk kontext, försöka göra upp över blockgränsen och därmed få en mer mitteninriktad budget.

Regeringen har satt upp ett mål om att ha EU:s lägsta arbetslöshet år 2020. Det är ett offensivt mål och ska regeringen ha någon som helst chans att nå det utan att trixa med siffrorna så hade det varit lämpligt att redan i denna budget göra en storsatsning på jobben. Tyvärr tycks man ha försuttit den chansen. Inte många förslag i budgeten är sådant som leder till ökad sysselsättning.

De kraftiga skattehöjningarna kommer snarare att leda till att hushållens konsumtion minskar, vilket är dåligt för företagen.

Att göra det dyrare att anställa unga kommer till exempel inte att leda till att fler unga kommer i arbete. Regeringen argumenterar att de pengar som hämtas hem på den höjda arbetsgivaravgiften ska satsas på utbildning som gör de unga mer anställningsbara, men det är knappast en åtgärd som på kort sikt får fler i arbete.

På lång sikt är det förstås bra att den lägsta utbildningsnivån höjs och att satsningar görs på att fler ska läsa in åtminstone gymnasiekompetens. De unga som saknar en avslutad gymnasieutbildning har nämligen väldigt svårt att etablera sig på dagens arbetsmarknad. Det mest effektiva här torde dock vara att få de unga att direkt ta sig genom gymnasiet snarare än att först låta dem misslyckas för att sedan behöva sätta dem i skolbänken igen.

Visst finns där också några småposter som på marginalen kan vara bra för näringslivet, som en satsning på exportstöd och på innovativa företag. Men det som regeringen ger med ena handen tar den snabbt tillbaka med den andra genom höjda skatter och avgifter.

Att det främst är i det privata näringslivet som jobbtillväxten med nödvändighet måste ske är en insikt som nästan helt tycks saknas i budgeten. Detta trots att Stefan Löfven själv som ordförande för IF Metall alltid har framstått som en insiktsfull person som förstår vikten av ett konkurrenskraftigt näringsliv. Tyvärr märks det inte av när han nu är den som leder Sveriges regering.

Tydligare än så kan det väl inte bli att det är en budget som Vänsterpartiet tack vare DÖ har tillåtits ha ett stort inflytande över.

Mer läsning

Annons