Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

En kommunistisk såpbubbla

Annons
Nyligen presenterade vänsterpartiet ett nytt program för sin ekonomiska politik. Det blir snabbt uppenbart när man läser dokumentet att förnyarna slutligen tycks ha förlorat striden om vänsterpartiet. Det nya ekonomipolitiska programmet är en tydlig återgång till den typ av kommunistiska och planekonomiska tänkande som förnyarna har försökt förpassa till historien. Mycket riktigt har den nya inriktningen också mött motstånd internt. När partiet i programmet föreslår 200 000 nya jobb i den offentliga sektorn så säger Lars Bäckström till Dagens Nyheter att han inte förstår hur det skall gå att finansiera en sådan åtgärd. Han skulle heller inte underteckna en riksdagsmotion med det kravet. Och detta kommer från den person som var partiets mest tongivande förhandlare i de senaste budgetmanglingarna.
När vänsterpartiet lägger fram förslag om att förstatliga företag och banker så hjälper det liksom inte om Lars Ohly överväger att sluta kalla sig kommunist eller om han lämnar Svensk-kubanska föreningen. Det handlar tydligen bara om yta och image. Det behövs ju inga djupare analyser av den ekonomiska politiken för att inse att det är samma gamla kommunistparti nu som för femtio år sedan. Universallösningarna är som vanligt mer statlig inblandning i ekonomin, utökad offentlig sektor och höjda skatter. Hur nationaliseringarna skall gå till rent konkret går man inte in på i detalj. Det vore ju onekligen intressant att veta hur vänstern tänker sig att man skall behandla dem som inte vill bli av med de aktier som de har köpt för surt förvärvade och hårt beskattade pengar.
Det är faktiskt rätt talande att Lars Bäckström inte har fått vara med i den grupp som har tagit fram det ekonomiska programmet. För vem vill ha med en realpolitiker som påpekar det orimliga i den utopiska världsbild som man vill måla upp? Bäckström skulle väl i det sammanhanget bara vara en glädjedödare som springer den elaka nyliberalismens ärenden. Att snart sagt all ekonomisk forskning visar att planekonomin är ineffektiv och ohållbar tycks man strunta i, istället försöker man åter blåsa upp den kommunistiska såpbubbla som slutligen sprack för sisådär 15 år sedan.

"Det handlar tydligen bara om yta och image.

Mer läsning

Annons