Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

En kris för partierna

/

Annons
Det råder kris för de politiska partierna. Sedan 1991 har antalet partimedlemmar nästan halverats, från 625 000 till 329 000. Detta enligt en ny rapport från Studieförbundet näringsliv och samhälle (SNS) och ännu tycks inget avtagande utläsas. Av riksdagspartierna har alla utom vänsterpartiet och miljöpartiet tappat medlemmar mellan 1991 och 2004. Störst är raset, naturligt nog, för de partier som tidigare haft en stor medlemsbas, socialdemokraterna, centerpartiet och moderaterna.
En av de intressanta frågorna är om ett minskande intresse för partipolitik hänger ihop med ett minskat politiskt intresse i stort. Så verkar inte vara fallet. Utomparlamentariska politiska organisationer tycks leva ett frodigt liv och det finns en levande politisk debatt. Och kanske är det inte så konstigt. För vem kan på allvar mena att de intressanta tankarna och debatterna sker inom partierna? Eller hur ofta visar partierna prov på nytänkande och kreativitet?
Den intressanta samhällsdebatten, både för vänstern och borgerligheten, äger istället rum i tidskrifter som Arena eller Axess eller för den delen på tankesmedjor som Agora och Timbro. I förlängningen influerar så klart dessa idéer också partierna, men för den som är intresserad av att finna lösningar på samhällets problem är partierna inte alltid den mest spännande miljön att utvecklas i. Partierna är inte längre visionära utan har tvingats bli mer pragmatiska för att kunna få praktiskt genomslag för sin politik. Det är svårt att finna något fel med det, partier som inte anpassar sig till den verklighet kommer oavsett hur vackra visioner de har ha väldigt svårt att genomföra sin politik.
Det stora problemet med ett minskat antal partimedlemmar ligger främst på lokalplanet. Om antalet medlemmar blir så lågt att svårigheter med att hitta tillräckligt med folkvalda för att fylla alla poster i fullmäktige, nämnder och dylikt. Den risken får väl anses vara som störst i kommuner med få innevånare, antalet folkvalda minskar ju inte i proportion med befolkningsmängden i kommunerna. Denna problematik har vissa partier också märkt av när de nått oväntat stora framgångar i ett val. Då kan människor som står långt ned på partiernas valsedlar komma att behövas som förtroendevalda eller ersättare i diverse politiska sammanhang. Något de inte alltid har lust eller ambition till.

"Partierna är inte längre visionära

Mer läsning

Annons