Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

En lysande idé

Annons
Det hade bara gått fem år efter att andra världskriget avslutats på den europeiska kontinenten. Ett krig vars facit var ofattbara tiotals och åter tiotals miljoner döda. Fem år av kaos som förödde hela länder och skapade ett närmast oändligt mänskligt lidande. Med dessa erfarenheter i bagaget vill de överlevande till varje pris undvika nya krig på den kontinent som plågats så svårt. Det var i detta läge den franske utrikesministern, Robert Schuman, kallade till en presskonferens den 9 maj 1955. Det hette att en \"kommuniké av högsta vikt\" var att vänta något som inte skulle visa sig vara överdrift.

Den så kallade Schumandeklarationen som nu presenterades, skapad av Schumans medhjälpare Jean Monnet, utgick från en alldeles lysande idé. En idé om en union mellan arvfienderna Tyskland och Frankrike samt övriga stater som ville ansluta sig. En kol- och stålunion med syfte att gemensamt kontrollen de två råvaror som hittills har varit fundamenten och förutsättningarna för all krigföring. Detta skulle vidmakthålla fred mellan främst Frankrike och Tyskland. Och därigenom lägga grundstenarna till social och ekonomisk utveckling i medlemsländerna. Unionstanken var lång ifrån ny, men denna idé byggde helt på frivillighet.

Sedan dess har vägen varit lång och krokig, men freden i unionens medlemsländer har bevarats. Något att tänka på för den som till äventyrs tar sämja och endräkt för givet. Förespråkarna för starka nationalstater må hävda vad de vill, men en gemensam utveckling, solidaritet, samarbete och fred är inte sådana länders signum. EU existerar och fungerar sina brister till trots alldeles utmärkt som ett fredsprojekt. Och alla ni som vill och hoppas att \"EU skall göra något\" åt fattigdom, arbetslöshet, människohandel, internationell brottslighet och miljö, inser, eller borde i vart fall inse, samarbetets fantastiska möjligheter.

Det kanske inte kommer att gå så fort. Men det kommer att gå. Lite av två steg framåt och ett tillbaka. Just detta att unionen har en inneboende tröghet kan tyckas störa utvecklingen. Men samtidigt är det dess styrka, ibland kan det vara bättre att skynda långsamt. För trots att mer än ett halvt sekel gått sedan unionen föddes är den långt ifrån vuxen. Under åren som kommer kan vi få se en utveckling till ett 30-tal medlemsländer. Något som kan skapa förutsättningar till ett bättre live i flera stater i forna Östeuropa. För att en sådan utvidgning skall ske behövs dock regler för att hantera en så stor sammanslutning av stater - detta aktualiserat senast i diskussionen om en ny konstitution. Men det är en annan historia. I dag den nionde maj, för 55 år sedan, lades fundamenten till dagens europeiska gemenskap. Därför kan det ligga ett värde i att fira Europadagen och unionen, eller i vart fall ägna en tanke åt dess historia och grundläggande syfte en lysande idé.

Mer läsning

Annons