Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

En moderat variant av rosornas krig på ingående?

/
  • Kronprinsessan Anna Kinberg Batra tar nästa helg över ordförandeskapet i Moderaterna efter Fredrik Reinfeldt.

Annons

Även om något extraval aldrig utlystes efter den redan historiska Decemberöverenskommelsen så kommer 2015 att göra en politisk rivstart. Redan nästa helg håller Moderaterna extrastämma där Fredrik Reinfeldt ska ersättas av Anna Kinberg Batra som partiets ledare.

Frågan är om stämman kommer att bli en klang och jubel-föreställning där partiet en sista gång böjer sig för Reinfeldts önskningar eller om stridslystna moderater runt om i landet nu ser chansen att försöka markera att de har fått nog av "öppna era hjärtan" och migrationsvänlig politik.

Att döma av hur debatten har gått bland gammelmoderater – såväl i sociala medier som i tidningar, tv och radio – så finns det en utbredd ilska mot den överenskommelse som Alliansen slutit med Socialdemokraterna och Miljöpartiet.

Den tidigare försvarsministern Mikael Odenberg (M) har talat om en "villkorslös kapitulation". I Svenska Dagbladet skrev Christoffer Orméus, ordförande för den konservativa studentföreningen Heimdal, att överenskommelsen är ett "borgerligt högförräderi". Den tidigare moderatledaren Ulf Adelsohn skriver på Facebook att "alliansen lagt sig platt och överlämnat vågmästarrollen till de gamla kommunisterna i vpk." Sundsvalls tidigare kommunalråd Magnus Sjödin (då medlem i Moderaterna, ett parti han nu har lämnat) skriver, också han på Facebook, "Varför ska man inte samarbeta med SD i frågor där man tycker lika? Vi har en borgerlig majoritet i riksdagen och en rödgrön regering."

Värt att notera att det främst är "föredettingar", om uttrycket tillåts, som för fram dessa åsikter. Om frispråkigheten beror på att man har mindre att förlora när man har sin politiska karriär bakom snarare än framför sig, eller om kritikerna är "föredettingar" just för att de inte längre går i takt med sitt parti, kan vi låta vara upp till var och en att avgöra.

Att det inte har hörts fler principiella protester från riksdagsgrupperna i samtliga partier som ingått överenskommelsen är egentligen rätt märkligt. Riksdagsledamöter sitter trots allt på personliga mandat och de olika partiledningarna kan på inget sätt, även om partipiskorna lär vina, tvinga ledamöterna att efterfölja överenskommelsen. Att det sedan förmodligen är att betrakta som partipolitiskt självmord att så öppet revoltera är en annan sak.

Det är tydligt att det finns två falanger inom Moderaterna nu: De som vill fortsätta på Reinfeldts linje (och som väl får sägas företrädas av Kinberg Batra) och de som vill återgå till en mer traditionell Moderatpolitik (oklart vem som skulle kunna träda fram som deras banerförare). Som utomstående betraktare är det svårt att bedöma falangernas inbördes styrkeförhållanden och hur stridslystna de är.

Kanske blir 2015 starten på en moderat motsvarighet till 1980-talets "rosornas krig" inom Socialdemokraterna.

Mer läsning

Annons