Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

EN (S)-MÄRKT GENERATION

Annons
Opinionsundersökningarna visar att allt fler unga säger sig vara beredda att rösta på något av Alliansens partier. Jag tar de undersökningarna med en stor nypa salt. Jag tror nämligen att de flesta av mina generationskamrater någonstans i bakhuvudet hör en varningsklocka ringa när de börjar tycka att de borgerliga förslagen låter bra. För precis som alla andra generationer är vi påverkade av det samhälle vi växt upp i och i vårt fall är det ett samhälle som format oss att tänka att (s) och vänsterpartiet är de goda alternativen och partierna i mitten och på högerkanten är lite märkliga. En socialdemokratisk regering med stöd av vänsterpartiet ska styra landet, för så har det ju nästan alltid varit under vår uppväxt.
När jag och mina kompisar började mellanstadiet i början av 90-talet fick Sverige ett regeringsskifte. Brydde vi oss? Knappast, vi var för små. När Bildt och hans regering fick tummen ner av svenska folket vid valet 1994 var vi dock tillräckligt gamla för att visa lite intresse för vad som hände i samhället. Vad vi lärde oss av valet -94? Att de där borgarna var ansvariga för något som kallades ekonomisk kris (något som inte ens Göran Greider tror på längre), att borgarna var kompisar med ett konstigt parti som hette Ny Demokrati och att socialdemokraterna och vänstern nu skulle rädda landet. Hela min högstadietid präglades för övrigt av en rejäl vänstervåg; det började bli inne att kalla sig kommunist och det skulle spelas och lyssnas på punk.
1998 fick så vi som tillhörde den fina årgången 1980 rösta i ett riksdagsval för första gången. Jag slår vad om att de flesta som lade en röst på (s) och (v) och de var en hel del inte gjorde det av politisk övertygelse utan i tron att det bara skulle vara så. Den borgerliga oppositionen med en Carl Bildt som ledsnat på svensk politik, en färsk Lars Leijonborg, en skicklig men inte så ungdomlig Alf Svensson och en Lennart som ingen visste vem det var och ingen brydde sig om att ta reda på mer om var inte ett särskilt fräscht alternativ för ett gäng 18-åringar. Då var det tryggare att rösta som alla andra. För visst röstar väl nästan alla på socialdemokraterna och deras kompisar?
De tidiga 80-talisterna gick inte på gymnasiet när det var coolt att vara med i ett borgerligt ungdomsförbund. De har istället fått lära sig att "borgare" är något hotfullt och skrämmande. 80-talisterna tror sig också veta hur det blir om man röstar rött: det blir varken bättre eller sämre. Ja, lite sämre kan det nog bli, men förhoppningsvis inte så mycket. Och det känns tryggt.
Vanans makt är stor. Om den borgerliga Alliansen inte visar att de bryr sig om 80-talisterna blir de ännu en generation som röstar till fördel för en sittande (s)-regering. Förmodligen med motiveringen "för så har det alltid varit".

Mer läsning

Annons