Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

En seger för meritokratin

Annons
I dag tillträder Inga-Britt Ahlenius som chef för FN:s kontor för intern översyn (OIOS). Att FN, vars rykte fläckats av bland annat skandalen med \"olja-för-mat\"-programmet, är i behov av en fungerande intern översyn råder det ingen tvekan om. Inte heller att Inga-Britt Ahlenius är rätt kvinna att leda arbetet. Ahlenius har, både som generaldirektör för Riksrevisionsverket i Sverige och som chef för Riksrevisionen i Kosovo, visat att hon är kompetent och har tillräckligt med skinn på näsan för att våga stå emot makthavare som vill kringgå de regler och förordningar som finns. I jakten på korruption och maktmissbruk kommer Ahlenius att bli mycket viktig för FN.

Som svensk kan man givetvis känna stolthet över att \"en av de våra\" numera innehar en av topposterna inom FN. Den svenska regeringen skall dock inte ta åt sig äran för att Ahlenius är där hon är i dag. Ahlenius, som hamnade ute i kylan när hon som generaldirektör för Riksrevisionsverket kritiserade dåvarande finansminister Bosse Ringholm, har tagit sig till New York utan uppbackning från Rosenbad. Jobbet i Kosovo fick hon genom att svara på en platsannons i tidskriften The Economist. FN-uppdraget blev hennes sedan USA:s regering nominerat henne. Utnämningen av Ahlenius är därför en seger för meritokratin, en samhällsordning som Sverige länge slagits sig för bröstet över, men som på senare år urholkats mer och mer. Det meritokratiska samhället, där kunskaper, meriter och skicklighet är det avgörande, är tyvärr inte lika självklart längre. Att ha samma partibok som de som ansvarar för utnämningar och nomineringar har blivit allt viktigare och den nuvarande regeringen verkar allt som oftast använda utnämningspolitiken som ett redskap för att belöna, eller ge reträttposter åt, trogna partikamrater. Det är ett farligt spel. Ett samhälle där medborgarna inte kan lita på att det är duglighet och kompetens som är avgörande blir ett samhälle där korruption och svågerpolitik lätt får fäste.

Ahlenius utnämning är en seger för meritokratin, men också en seger för alla som kämpar mot åldersdiskriminering. Åldersdiskrimineringen har blivit något av ett accepterat fenomen i Sverige och tidsspannet för att göra karriär här i landet är troligtvis ett av de kortaste i världen; som 30-åring är du för ung, som 55-åring är du passé. Ahlenius, 66, visar att man fortfarande kan vara på topp i det yrkesverksamma livet trots att man passerat 60. Fast det gäller kanske bara i internationella organisationer.

\"Regeringen skall dock inte ta åt sig äran

Mer läsning

Annons