Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

En välfärd för medborgare

/
  • Vårdvalets effekter har granskats av Riksrevisionen.
  • Vårdvalets effekter har granskats av Riksrevisionen.

Valfriheten i välfärden är viktig. Men valfriheten är inte det enda som är viktigt när det gäller skola, vård och omsorg.

Annons

Kvaliteten är och förblir det centrala. Därför måste effekterna av olika valfrihetsreformer kontinuerligt granskas. Och när brister uppstår ska dessa rättas till.

Vänsterpartiledaren Jonas Sjöstedt har nämligen rätt i att alla svenskar ska vara medborgare i relation till de offentliga välfärdstjänsterna. Vi ska inte vara kunder, och det är vi inte heller.

En kund på en marknad betalar för det hen vill ha ur egen ficka, medan konsumtionen av välfärdstjänster betalas över skattsedeln. Politikerna bestämmer spelreglerna, de olika aktörerna står för alternativen, och medborgarna väljer.

I Sverige tycks den modellen vara att föredra framför en ordning där tjockleken på individens plånbok får avgöra. Det är därför som våra friskolor inte är som friskolor i andra länder. Skattebetalarna, snarare än rika föräldrar, står för kalaset men i gengäld har politikerna långtgående befogenheter att styra och kontrollera.

Under tisdagen presenterade Riksrevisionen en rapport om effekterna av det fria vårdvalet och vårdgarantin. Rapporten är nedslående läsning för alla som tror att den kvasimarknad som politiker har skapat inom hälso- och sjukvården reglerar sig själv.

Antalet vårdcentraler har förvisso ökat och möjligheterna att komma i kontakt med primärvården har förbättrats. Men "vårdkostnaderna tycks öka, skillnaderna mellan landstingen minskar inte och vårdkrävande patienter missgynnas", konstaterar rapportförfattarna. En annan negativ konsekvens är att reformerna tycks ha fått en viss undanträngningseffekt genom att svårt sjuka patienter har börjat göra färre besök medan förhållandevis friska nu gör fler.

Riksrevisionen pekar på en inbyggd målkonflikt mellan den efterfrågestyrning som valfrihetsreformerna har möjliggjort, och den behovsstyrning som hälso- och sjukvårdslagens etiska principer föreskriver. Landstingen har hittills inte lyckats utforma ersättningssystemen så att detta grundproblem får en lösning.

I rapporten från Riksrevisionen rekommenderas bland annat att ersättningssystemen ska göras så enkla som möjligt och att dessa system ska styra mot vårdens etiska principer, samt att myndigheternas uppföljningsuppdrag ska förtydligas.

Den som på allvar vill försvara valfriheten från de hot mot densamma som dagens systemfel utgör borde ta dessa rekommendationer på allvar. En liberal hälso- och sjukvårdspolitik måste sätta den enskilde patientens intressen i främsta rummet även när starka branschintressen nu talar lugnande om att den problembild som Riksrevisionen vittnar om inte existerar.

Mer läsning

Annons