Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Enade vi stå

Annons
I går presenterade de fyra borgerliga partierna sina budgetförslag. Visst är partierna eniga om mycket, men fortfarande återstår skillnader mellan partierna. Och konstigt vore det väl annars kan man tycka. Vad vore vitsen med fyra olika partier om de inte hade olika inriktningar och hjärtefrågor?
Men vinden tycks ha vänt. Istället för att konstatera att de borgerliga partierna är mer eniga än någonsin tidigare så ifrågasätts nu enigheten i allehanda medier. Men det är förstås så den mediala logiken fungerar. Det är inte mycket till nyhet att komma med att alliansen är fortsatt eniga, istället riktas fokus på de åsiktsskillnader som finns. Det får alliansen helt enkelt leva med, det blir, så att säga, baksidan av att de gemensamma förslagen blir allt fler.
Det är en svår balansgång som allianspartierna nu har att klara av. De måste kunna visa upp en enad front för att framstå som ett regeringsdugligt alternativ. Samtidigt får de inte bli så eniga att väljarna inte längre ser vitsen med de fyra olika alternativen. Svårigheten ligger i att profilera det egna partiet precis lagom mycket. I måndags visades den enade fronten upp, och i går var det så dags för profileringen.
De traditionella inriktningar som partierna haft under längre tid består i stor grad. Alla tycks ha hittat sin nisch. Kristdemokraternas profil som ett parti för äldre och barnfamiljer kvarstår. Bland annat föreslår man höjning av garantipensionen och de fortsätter att driva frågan om ett kommunalt vårdnadsbidrag.
Folkpartiet betonade i satsningar på skola och forskning i sin budgetmotion, något som länge varit ett par av partiets hjärtefrågor. Centern fortsätter att nischa in sig som det gröna alternativet för borgerliga väljare, i går bland annat med förslag om skattereduktion vid köp av en miljöbil.
Moderaterna är det parti av de fyra som har gjort störst förändringar av sin politik under de senaste åren. Visst är man fortfarande det parti som hårdast driver frågan om skattesänkningar, och det är ju allmänt bekant att man har den mest restriktiva synen på bidragssystemen och socialförsäkringarna. Så trots förflyttningen mot mitten så är moderaterna fortfarande ett parti som dess gamla väljare kan känna igen sig i.
Profilerna är tämligen klara, nu är det upp till väljarna att avgöra den inbördes maktordningen mellan alliansens partier och hålla tummarna för ett maktskifte.

Mer läsning

Annons