Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ense om det som var möjligt

/

Annons

Sverige har en regering med ett svagt parlamentariskt underlag. Det är så svagt att oppositionen i EU-nämnden kan ge statsminister Stefan Löfven (S), ett förhandlingsunderlag som är sämre än det han vill gå till förhandlingsbordet med.

Å andra sidan är det svårt att tro att det förändrade slutresultatet speciellt mycket när EU-länderna till sist enades om nya klimat- och energimål för EU. Stefan Löfven förefaller att vara rätt man på rätt plats när EU förhandlar.

Till 2030 ska EU minska utsläppen av koldioxid med 40 procent, andelen förnybar energi ska liksom energisparandet vara 27 procent. Det innebär också att dagens mest kolberoende länder, i första hand Polen, får hjälp med omställningen genom att de till 2030 gratis får utsläppsrätter.

För lite säger Vänsterpartiet och Greenpeace. Gissningsvis hade det låtit likadant från Miljöpartiet om de inte nu suttit i regeringen.

Det är lätt att stå på sidan och det är lätt att kritisera andra. I ett samarbete av EU:s typ är det fullt rimligt att fundera över hur förändringar slår mot andra länder, som i detta fall Polen.

Naturskyddsföreningen gläds i alla fall åt att det blev tre mål, och inte som tidigare diskuterats bara ett.

Avtalet innebär hur som helst att en av världsekonomins största aktörer, EU, nu har ett gemensamt mål när klimatförhandlingarna går vidare i världsmåttstock.

Det är förmodligen viktigare än detaljerna i det som nu uppnåtts.

Professorn i miljöekonomi i Göteborg, Thomas Sterner medlem i FN:s klimatpanel, menar å sin sida att det är bättre att ställa upp mål som kan uppnås, i detta fall 40 procent, än att ställa mål som 50 procent som riskerar att misslyckas.

Han pekar vidare på att EU faktiskt redan har minskat sina utsläpp med 13 procent sen 1990. Men nu måste vi gå vidare.

Mer läsning

Annons