Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ett borgerligt Sverige är det enda jag känner till

/

Annons

Det är två dagar kvar nu. Om två dagar har Sveriges befolkning gått till valurnorna och lagt sin röst. På ett sätt är årets val till riksdagen ett val som skiljer sig från många tidigare. Det är något av ett ödesval i år.

Om Alliansen fortsätter styra landet skulle det bli första gången en borgerlig regering sitter i mer än tre mandatperioder.

Den 19 september 2010, sist det var val till kommun, landsting och riksdag i vårt land, var jag 17 år, elva månader och 19 dagar gammal. Att min födelsedag infaller i början av oktober innebär att jag inte fick vara en del av den demokratiska process som på många sätt har avgjort mitt liv de senaste fyra åren.

Detta innebär också att jag i detta val kommer vara en av Sveriges äldsta förstagångsväljare.

För mig och min generation ser dagens politiska läge lite annorlunda ut än för dem som är äldre. Sist Sverige hade en regering som inte var borgerlig var jag tretton år och brydde mig inte särskilt mycket om politik. De yngsta förstagångsväljarna i årets val var knappt tio år fyllda sist Sverige hade en socialdemokratisk regering. För oss 90-talister är ett borgerligt Sverige det enda Sverige vi känner till.

Kanske är det just därför som 90-talisterna också ännu mer känner behovet av en ny riktning för Sverige. Vi har märkt av det som är fel och vi vill förändra det. Vi ser våra jämngamla vänner gå arbetslösa eller harva sig fram på timanställningar.

Vi går antingen själv i dagens skola eller har vänner som gör det, och märker på allvar konsekvenserna av dagens skolpolitik. Vi bor kvar hos våra föräldrar flera år längre än vi vill för att begreppet ”förstahandskontrakt” är något vi knappt vågar tro existerar.

Vi är miljömedvetna, vi är feminister, vi är antirasister.

Det talas om att Sverige har blivit ett kallare land. Det kanske faktiskt var bättre förr, men för oss unga finns inget att jämföra med. Vi vet bara att det finns en hel del som behöver förändras. Vi vill inte gå tillbaka och stryka de senaste åtta åren ur historien, vi vill bara att vår framtid ska bli bättre. Än så länge verkar detta ha varit svårt för samtliga partier att greppa.

Partierna till vänster talar om ett Sverige som fallit samman- men för någon som aldrig sett något annat blir det svårt att förhålla sig till. Partierna till höger målar upp en potentiell rödgrön regering som en skräckbild- men för någon som bara sett högerpolitik och inte gillar den får antipropagandan snarare motsatt effekt.

Jag vet att jag inte talar för alla unga väljare nu. Många är säkerligen nöjda. Men jag vet att jag talar för alla när jag säger att vi inte kan förhålla oss till hur det var innan Reinfeldts Sverige.

Vi kan bara avgöra om vi trivs med det land vi lever i eller inte. Och visst verkar det som om de flesta inte trivs som det är nu; i EU-valet tidigare i år blev de rödgröna överlägset störst bland unga väljare och unga är betydligt mer benägna än resten av befolkningen att rösta på Miljöpartiet eller Feministiskt Initiativ.

Inför valet på söndag hoppas jag på förändring. Jag hoppas att de som är förstagångsväljare i nästa val ska veta vad skillnaden är mellan ett borgerligt Sverige och ett Sverige byggt på rödgröna värderingar.

Nästa vecka har över 400 000 första- och andragångsväljare chansen att gå till vallokalerna och lägga sin röst i Ödesvalet 2014.

Jag kommer att vara en av dem.

Mer läsning

Annons