Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Eurosamarbetet kräver solidaritet

/

Annons

Är glaset halvfullt eller halvtomt? Det finns olika sätt att närma sig nya fakta. Sant är att det grekiska närmast nazistiska partiet Gyllene Gryning blev tredje största parti i det grekiska valet. Å andra sidan kan man konstatera att partiet faktiskt gick lite tillbaka jämfört med i förra valet, och väldigt mycket tillbaka jämfört med i EU-parlamentsvalet. Faktum är att partierna till vänster tog så där 55 procent – utan att kunna samverka. Dessutom hade det närmast havererade socialistpartiet blivit det tredje största om inte den förre premiärministern Giorgos Papandreou startat ett utbrytarparti bara månaden före valet. Det kom nu strax under treprocentsgränsen. Det kan jämföras med att Papandreous socialdemokrater fick 43 procent i valet 2009. Detta hans tidigare parti Pasok, fick nu 4,6 procent av rösterna. Partiledaren Evangelos Venizelos som inte var sen att anklaga Papandreou för att Gyllene Gryning blev tredje största parti, kallade redan före valet valvinnaren Alexis Tsipras för ”Harry Potter”, eftersom hans vallöften bara kan uppfyllas ”i en magisk fantasivärld”.

Det återstår att se hur det går. Klart är väl att redan det Tsipras gjort så här långt går långt utöver det vanliga. I valet 2009 fick hans radikala vänsterkoalition, det nu valvinnande vänsterpartiet Syriza, nöja sig med 4,6 procent av rösterna. Sen dess har Grekland dragits ner i en ekonomisk kris av väldiga proportioner. Och kraven från trojkan, EU-kommissionen, Europeiska Centralbanken och Internationella Valutafonden har inte gjort saken bättre.

Den nu avpolletterade högern har tillsammans med Pasok gjort sitt bästa för att leva upp till långivarnas krav. Pasok har straffats hårdast av väljarna. Det förefaller också som om besparingarna inte gjorts på ett särskilt klokt sätt. I varje fall har vanliga greker fått ta en för hård smäll. Den jämförelse finans­minister Magdalena Andersson gör med vägen ur den svenska 90-tals­krisen går ut på att utöver besparingar också innehöll investeringar – i första hand i utbildning. Det är värt att påpeka att den också innehöll skattehöjningar. Det fungerade bättre än de ensidiga nedskärningar som tvingats på Grekland.

EU-länderna, och i än högre grad Euroländerna, måste inse att ett så nära samarbete som den gemensamma valutan, kräver att det i länderna finns en beredskap att solidariskt stödja varandra. I stället har vi i spåren av den grekiska krisen sett allt mer av nationalistiska resonemang. Om EU inte kan bryta den utvecklingen spår jag att den negativa utveckling vi sett i åtstramningarnas spår kommer att bestå. Det grekiska folkets tydliga utslag måste mötas med respekt.

Mer läsning

Annons