Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

FN 60 år – en pigg jubilar?

Annons
Nationernas Förbund hade misslyckats och fallit sönder. Världen hade upplevt sex av historiens mest fasansfulla år av krig, förödelse och död. Nu var kriget över, men freden knappast vunnen. Bland dem som besegrat världshistoriens värsta regim, Hitlertyskland, fanns inte bara fria stater utan också nationer som inte stod Tredje riket efter i fråga om att terrorisera de egna medborgarna. Världen var delad.

Ett "varmt" krig skulle snart ersättas av kallt. Hoppet att lyckas denna gång var knappast odelat, men en andra chans att bygga en världsorganisation måste tas. Och 60 år efter bildandet, den 24 oktober
1945, lever ännu Förenta Nationerna. Det är till och med så att världen både är friare och fredligare idag, det senare i alla fall om man talar i termer av risk för krig mellan olika stater. Framför allt beror det på att hotet från den kommunistiska Sovjetimperialismen inte längre finns. Antalet andra diktaturer har minskat betydligt i antal de senaste 60 åren. Mest uppenbar är skillnaden i Europa, där idag i princip samtliga medborgare lever i fria stater. Vitryssland utgör det tydligaste undantaget. Världens mest envisa diktatorer har blivit allt mer isolerade i sina krackelerande palats, i Havanna, Harare, Pyongyang och på andra håll.

Hur mycket av den positiva utveckling som skett är då FN:s förtjänst? Ja, i den svenska debatten tenderar FN:s roll inte sällan att överdrivas kraftigt. Ett organ som samlar världens samtliga stater är förvisso omistligt. Det erbjuder representanter från alla länder att träffas och diskutera, både formellt och informellt. Förståelse kan byggas, schismer lindras. Och mot den dystra bakgrund som föregick FN:s bildande är jubilaren värd varje gratulation. Men idén med FN innebär också att varje mellanstatlig konflikt byggs in i organisationen. Det innebär i sin tur att risken för handlingsförlamning finns i snart sagt varje enskild fråga. När positiva steg i världsutvecklingen tagits har det i nästan samtliga fall varit fråga om att allianser av fria, demokratiska stater, bestämt sig för att agera.Detta sedan de identifierat ett förhållande i en eller flera ofria stater som oacceptabelt. Nästan alltid har då stöd sökts i FN.

Ibland har man fått stöd. Ibland har FN, på grund av dess konstitution med vetorätt i säkerhetsrådet, blockerats att ge sådant stöd. Ibland har då demokratierna agerat utan FN-stöd. Det har då ofta kritiserats men i efterhand kan man oftast konstatera att det som skedde var bra. Så den världsorganisation som i dagarna fyller 60 år sjuder inte precis av vitalitet. Men den är seg och uthållig något vi kan vara mycket glada och tacksamma över.

Mer läsning

Annons