Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Förenta Nationernas dilemma

Annons
Indien, Brasilien, Tyskland och Japan kämpar in i det sista för att vinna ett två tredjedels stöd inom FN:s generalförsamling för sitt förslag till ett reformerat och utvidgat säkerhetsråd. Förslaget går ut på att säkerhetsrådet ska utvidgas från 15 till 25 platser, med sex nya permanenta medlemmar och fyra roterande. Förutom de fyra länderna själva skulle Afrika få två av de permanenta platserna.

Förslaget från G4-länderna har en hel del poänger, men löper stor risk att blockeras av ett veto eller röstas igenom med så knapp marginal att spänningarna består efteråt. Andra grupperingar har lanserat utkast till uppgörelser som mer ger intryck av att vilja blockera beslut i andra riktningar än att bygga något eget. USA har rått alla medlemsländer att rösta nej till en utvidgning överhuvudtaget. Hur de afrikanska medlemsländerna i slutändan kommer att rösta är ännu oklart.

Att FN behöver reformeras också när det gäller säkerhetsrådet är de flesta överens om. Det är svårt att invända mot påståendet att sammansättningen av FN:s säkerhetsråd är förlegad. Förenta Nationerna grundades 1945 och är inne på sitt sextionde år. För en global organisation med stövlarna djupt i historiens flod på sex kontinenter är det en ohyggligt lång tid. USA, Sovjetunionen, Frankrike, Storbritannien och Kina var andra världskrigets segrarmakter och hade efter fredsslutet givna moraliska anspråk på permanenta platser och vetorätter. Men andra världskriget är inte längre den dominerande referenspunkten för världssamfundet. En av de ursprungliga vetorättsinnehavarna har upphört att existera, och en plats i säkerhetsrådet har i realiteten bytt land, om än inte landsbeteckning. Sovjetunionen finns förstås inte mer, nu sitter Ryssland där. Kinas plats i säkerhetsrådet innehavdes fram till 1971 av det som vi i dag benämner Taiwan. Storbritannien och Frankrike är båda medlemmar av EU - som åtminstone officiellt strävar efter en gemensam utrikespolitik - och borde alltså nu förtiden i princip vara dubbletter i säkerhetsrådet.

Förenta Nationernas föregångare Nationernas förbund hade en formell livslängd på tjugosex år. FN har existerat mer än dubbelt så länge. Att reformer, omorganisering och ständigt nya utvärderingar är nödvändiga förstår sig självt. Men mot den bakgrunden är det också svårt att säga vilken ny lösning som dels bäst skulle svara mot tidens krav och förhållanden, dels vara mest flexibel för de oundvikliga förändringar som framtiden fortsatt kommer att bjuda på.

FN:s dilemma är att det krävs spektakulära omständigheter för att driva igenom reformer av en organisation omfattande 191 medlemsländer, samtidigt som spektakulära omständigheter sällan varar särskilt länge eller ger bestämda ledtrådar om morgondagens förutsättningar.

Mer läsning

Annons